Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, juni 29, 2006

Gräsänkling

YES, ikväll blir jag gräsänkling. Hustrun åker till Gotland för att hälsa på sin bror. Hennes familj är inte så internationell som min, men det är sånt man får ta när man en gång valde danspalatsets vackraste kvinna. I det läget är familjeförhållanden ointressanta. Då är man nog mest intresserad av att snabbast möjligt bilda egen familj..!

Men Gotland är rätt schysst det också. En aning lugnare än London. Om man möjligen undantar Adelsgatan i juli.

Mitt gräsänklingsprogram är sedan länge planlagt i det tysta och i yttersta hemlighet. Började förberedelsen redan igår då jag shoppade loss lite på Systemet. Smet sedan in på vårt lokala ICA, lyckligtvis utan att bli antastad av någon kvinna, för att göra helgen komplett.

Köpte frukost för två dagar, middagar typ rostbiff, potatissallad, pasta, konserver av allehanda slag, två rör smarriga kakor samt två påsar godis. Glömde ju nästan nämna en burk folköl också.

Kompletterade med ny rakhyvel, ny tandborste och ny fräsch tandkräm. Extra whitening. Man vill ju vara fräsch och ha ett bländande leende.

I kväll gäller iordningsställande av packningen, mat, kläder och den efterlängtade boken jag fått av hustrun, för i morgon prick kl 17 - inte en sekund senare -stänger jag kontoret och drar järnet ner till båten.

Beräknar vara shipshape runt kl 20-21 och då blir det full rulle, nåja runt 4-5 knop ut till en vik i Trosaskärgården, plums i med ankaret och då, då sänker sig lugnet över min oroliga själ.

Då ska jag ta en kopp kaffe, en liten kaka därtill och sedan öppna nya boken av Marie Ljungstedt – där historien som av en händelse utspelas på Gotland- och bara njuta, njuta och njuta lite till innan jag kroknar helt i kojen.

Om jourtelefonen då ringer sätter jag på telefonsvararen:
”- Abonnenten kan inte nås just nu, abonnenten har gått in i sig själv, försök igen på måndag” - och sen sänker jag den i Landsortsdjupet.

tisdag, juni 27, 2006

ICA-raggning

Med hänvisning till mitt förra inlägg så måste jag berätta en alldeles sann historia som hände för inte så länge sedan. Det är kanske därifrån jag fått min misstänksamhet att kvinnor ger mig långa och mystiska blickar!?

Min hustru och jag var som vanligt på ICA för att inhandla helgens smaskigheter. Plötsligt ser jag en kvinna som ser på mig sådär lite under lugg. Hon ler. Jag ser nog mest dum ut.

Jag funderar lite snabbt om jag borde hälsa, för hon ler och ser på mig hela tiden som om hon kände igen mig. Men nej, ingen klocka ringer och jag vänder mitt fokus på mitt huvuduppdrag, att plocka ihop 2 kg potatis.

När jag vänder tillbaka till huvudstråket igen så kommer kvinnan fram till mig och frågar ”- Är du gift?”

”-Ööhh, jo jag är gift och där står min fru” säger jag och pekar förskräckt bortåt hustrun till.

”-Jaha”, säger hon sedan med en besviken suck, ler åt mig och går vidare åt sitt håll.

Hustrun ser lite misstänksamt på mig men säger ingenting.

En stund senare stöter vi ihop en gång till, kvinnan och jag. Jag går då precis bredvid min fru och kvinnan säger då ”- Är det där din fru?” och pekar mot hustrun. ”-Eehh, ja, jo det här är min fru”. I dylika lägen har jag svårt att uttala mig verbalt korrekt.

”- Då förstår jag, ha en trevlig helg”, avslutar hon leende och avlägsnar sig.

Sådana spännande saker kan alltså närsomhelst drabba en helt vanlig man en helt vanlig vardag i ett helt vanligt köpcentrum. Man är således fortfarande en smula attraktiv på marknaden trots en svagt avtagande ungdomlighet. Och detta redan INNAN min Zlatanfrisyr.

torsdag, juni 22, 2006

Hedern återupprättad

Hörde i morse en glädjande nyhet på radion. Nyheten tolkar jag som så att männens heder är återupprättad till normala nivå.

Vi män är inga kåtbockar.

I vart fall inte värre än kvinnor och i så fall är ju läget status quo på den fronten. Känns på något sätt rätt logiskt med tanke på vad som behövs för människans fortskridande.

Känner mig en smula lättad efter den slutsatsen för jag tycker nog att en hel del kvinnor kastat lite speciella ögonkast mot mig senaste tiden. Särskilt sedan värmeböljan började och jag klätt "ner mig" till att bara ha shorts och tröja. Och dessutom klippt mig som Zlatan.

Så nu kanske jag slipper de där förnedrande blickarna från kvinnorna, för vem vet vad som rör sig i deras huvuden.

Vilken långnäsa det hade blivit åt Sverige om vi hade, som någon höjdare tyckte, bojkottat VM i protest mot de legaliserade bordellerna.

Undersökningen visade nämligen att sexhandeln under VM inte på långa vägar har den omfattningen som en del ”neggomänniskor” hade förutspått.

Ska man då dra den statistiskta slutsatsen att fotboll är mer spännande än kvinnor. Eller?

Tror att det skulle vara säkrast om Jämo tar en titt på det här.

onsdag, juni 21, 2006

London, sista delen

London, trots allt, en magnifik stad. Man går där som en annan turist (!) och tittar på allt och alla. Själv har jag ju förmånen att alltid ha en vidunderlig utsikt. En klar fördel i dessa sammanhang.

I London finns mycket att se. Men hu så hemsk miljö. Nere i downtown kommer huvudvärken som ett brev på posten. Fruktansvärda avgaser, och de berömda dubbeldäckarna brummar, larmar och står i något alldeles fruktansvärt. Helt omöjligt att föra ett normalt samtal på t.ex Oxford Street.

Allvarligt alltså, en del av bussarna, rätt många faktiskt, har en ljudnivå som jag inte trodde fanns i den moderna bussvärlden.

Hade förstås varit kul att ta reda på lite mer hur deras trängselavgifter/zoner funkar vs Stockholms. Men det fanns ju annat som var intressantare, tjejklädesaffärer t.ex. men där sörru, där satte jag klackarna i marken och sa att jag hellre satt utanför och räknade dubbeldäckare och åt glass.

Å andra sidan behöver man ju inte befinna sig just där hela tiden. Det gjorde vi inte heller. Vi gick även genom några härligt gröna parker också, men det är ju inte lika kul att beskriva. Grönt, grönt och grönt, hur kul är det att läsa om?

Men nu är det slut på storstadsliv ett tag. Nu är det midsommarsegling som gäller.

Bara vindens sus i seglen - om nu bara jourtelefonen kan hålla klaffen - vågornas kluckande mot skrovet, 15 graders lutning på båten, solen så småningom sakta ner i horisonten. Och så framåt kvällningen förtöjd i en härlig vik, en god bok, ett gott glas vin och en härlig hustru. Det kan aldrig ett Londonbesök slå.

tisdag, juni 20, 2006

London, avsnitt 2: Snabba intryck

Stanstead. Köer. Tjut i metalldetektorn. Skärp av. Tjut i alla fall. Armar ut, ben ut. Kroppvisitation. Trevligt..! Bedömd ofarlig, insläppt. Taxi. Indier i fin Merca. Takvåning med egen terass. Lyxigt. Regent Street. Köer. Oxford Street. Köer. Harrods. Varmt. Dubbeldäckare. Tjeklädesaffär. Väntan. Ny tjejklädesaffär. Väntan. Ännu en tjejklädesaffär. Väntan. Ännu en gissa vad. Väntan. Räknade dubbeldäckare per minut. Gav upp efter 100. Hyde Park. Underground. Mama Mia. Fantastiskt bra. Kensington Garden. Joggare i parti o minut. Themsen. Notting Hill. Ännu varmare. Vill hem. Orkar inte mer.

måndag, juni 19, 2006

London, avsnitt 1: Brustet förhållande

Helt klart är att en resa tär på ett förhållande. Det är trångt, stökigt, nya rutiner, olika viljor, ja du vet säkert själv hur det kan bli.

Efter min Londonresa nu i helgen har jag efter moget övervägande beslutat att lämna Ryan Air, eller i vart fall ta en paus i vårt förhållande.

Ett förhållande känns inte tryggt när bara en försöker. Jag gör allt jobb men får egentligen ingenting tillbaka. Ryan är bara intresserad av min plånbok - eller snarare innehållet i den - ingenting annat. Det räcker inte för mig.

Jag har ett enkelt krav på motprestation för priset jag betalar. Jag vill bli behandlad som en människa och inte som ett paket.

-Att bli skuffad omkring i fållor där 189 andra själar slåss får att komma först känns inte längre okey för mig.

-Att kämpa med näbbar och klor för att mitt sällskap på tre personer ska få sitta bredvid varandra känns inte längre okey för mig.

-Att sitta med knäna uppdragna under hakan i två timmar känns inte längre okey för mig.

-Att betala ett saftigt överpris för en minimal plastförpackad s.k. smörgås känns inte längre okey för mig.

Allt detta, och lite till, gräver mer i min själsliga plånbok än vad Ryans konkurrenter tar ur min monetära plånbok.

Nästa gång väljer jag ett annat bolag.

torsdag, juni 15, 2006

The Clash kallar på mig

Kommer du ihåg låten London Calling med tuffruffgruppen The Clash? Inte jag heller, men det låter lite tufft att hänvisa till den. Särskilt med tanke på att det är just dit jag ska idag.

I tur och ordning betar jag av besöken hos mina internationaliserade syskon. Nu har turen kommit till min syster i London, nyligen ditflyttad från Amsterdam.

Jag har en internationell familj. Mor bor i Stockholm - nåja, kanske inte så internationellt - min bror i Bryssel, min syster i London. Min Far bor längst bort. Han har flyttat in i himlen. Nix, det är inte han som är den riktiga Gud, bara min privata. Hoppas han inte misstycker, men hos honom tänkte jag hälsa på först om 30-40 år.

Lilla ”petit moa” har inte kommit längre än till Sollentuna men det gör ingenting för allt söder om Öresund är ändå överreklamerat.

Men med lågprisflyg (sorry alla inbitna bussgubbar) så kommer man både långt, fort och smidigt till världsmetropolerna om man ändå vill kika lite på världen.

Som sagt, London Calling. Rock on!

tisdag, juni 13, 2006

Stockholms guider avslöjade

Guider kan vara helt underbara, många är det och det får vi inte glömma, men många verkar också vara på gränsen till nervsammanbrott. Särskilt stockholmsguider, oavsett om de är svenskar eller har utländsk härkomst. Det var vad jag trodde. Men sanningen är betydligt värre.

Med risk för att bli bombarderad med numrerade paraplyer och tennisracketar - en guides viktigaste arbetsredskap för att synas i mängden - så ställer jag mig nu ännu en gång i frontlinjen när jag här avslöjar ett häpnadsväckande dokument.

Som genom ett under har jag fått ta del av guiden Lisa Svenssons exemplar av ett hemligstämplat avsnitt från guideutbildningen ”Hur Du Blir En Äkta StockholmsGuide”. Avsnittet heter: ”Hur jag uppträder gentemot bussbolag”. Det är en skakande läsning. Jag har därför av hänsyn till guiden strukit över hennes namn. Det här får de alltså lära sig:

”Om den beställda bussen inte står direkt i ditt blickfång när du kommer ut från båt/lokal/sevärdhet så springer du runt som i ett upprört tillstånd och letar, dock högst 15 sekunder. Därefter ringer du upp bussbolaget.

Utgå alltid och omedelbart från att bussbolaget har gjort fel. Säg det även tydligt till dem. Tala upphetsat och högt. Om nödvändigt, hota med att ringa uppdragsgivaren för att klaga. Erkänn aldrig att du inte kontrollerat alla bussar, även den som står precis bakom din rygg och som du tar stöd mot i ditt upprörda tillstånd.

När du fått besked från bussbolaget var bussen står, lägger du bara på telefonen utan att säga tack, hej, adjö eller andra liknande avslutningsfraser som används i normala sammanhang.

Erkänn ALDRIG att DU gjort ett misstag.

Självklart ska du även meddela chauffören att dennes arbetsgivare har gjort fel oavsett om det är sant eller inte. Det är aldrig fel att även låta kunden veta detta. En liten lögn då och då förgyller din stressade vardag.

Lycka till med ditt nya jobb. Och glöm aldrig att en guide alltid är bättre än en busschaufför.”

Nu ska jag för säkerhets skull fälla upp mitt eget paraply - onumrerat och bepansrat - som skydd mot alla guiders skarpladdade paraplymissiler som jag misstänker nu börjar riktas in mot Sollentunahållet. Men jag började ju med att säga att guider kan vara alldeles alldeles - underbara!

måndag, juni 12, 2006

Uppföljningsanalys

Klart vi måste följa upp med en analys. Det är så man gör för att kunna förbättra sig.

Att det blev en svängig och händelserik tillställning kan man konstatera så här i efterhand. Jag börjar som vanligt med mig själv.

Som sista utpost fick jag klart beröm. Tog så att säga hand om det som slarvputtarna drällde omkring sig. Efteråt fick jag av ledningen veta att jag har fullt förtroende inför nästa omgång.

Samarbetet ute på fältet gick väl sådär. Klart det blir lite bråk när olika viljor ska samsas, men jag tycker vi löste det rätt bra ändå. Stundtals mycket skrik och gap men i slutänden kram och tack för god insats.

På slutet blev det några avfyrade kanoner, men tja, sånt får man också räkna med. Hade nog ändå räknat med en mer utspridd kanonad under perioden.

Pausvilans energiintag gick bra, blev lite kladdigt bara när alla var klara. Tror det berodde på stressen att vilja ut igen och visa upp sina färdigheter inför en hänförd och positiv publik. En premiär är alltid en premiär. Nervöst för de flesta inblandade. Det får man räkna med.

När allt var slut föll jag själv platt till marken, fullständigt utmattad. Ska bli skönt med vila några dagar innan det är dags för nästa.

Fotbollsmatchen? Den vet väl alla hur den gick. Jag har beskrivit hustruns och min premiär som barnbarn-passare utan föräldrar. Ett slags intensivträningsläger inför större och längre uppdrag.

Måste bara berätta om ögonblicket som smälter hjärtat på vilken tuffing som helst. Det är när en nästan tvååring med tårar i ögonen klamrar sig fast runt ens hals och säger till Dumma Pappa som ska hämta för att åka hem ”-stanna sajsa sajmo, inte hem”. Det är stort.

fredag, juni 09, 2006

VM-feber

Snart premiär i VM. Jag förstår att alla undrar över laguppställningen i första matchen på lördag.

Har tänkt mig följande uppställning. Det blir ett lag som är klippt och skuret för ett lite udda 2-5-3 spel.

Målvakt:
Här hade jag BR som förstaval, men de blev ju alldeles groggy efter en smäll på senaste träningen så de törs jag inte satsa på. Jag väljer helt enkelt mig själv den här gången. Har lite erfarenhet att rensa i målgårdar. Själv är dessutom bästa dräng.
Backar:
Per-Erik, Nybergs Buss. En lugn och säker kille.
Urban, Tärna Fjällbuss. Samma här, jag satsar på lite lugnare och stabilare killar i försvaret.
Mittfältet:
Här vimlar det av kandidater som irrar omkring liksom i ingenmansland. Följande får dock förtroendet att börja:
Johan, Ekmanbuss, väljer jag för att han är så flexibussibel. Satsar alltid framåt och gärna med lite efterslängar. Men nu är han i vårt lag så då är det okey.
Gunnar, Cityterminalen, går in för att han håller koll på att killarna i mitten håller sig på sina förbestämda delar av planen.
Jonas, EvoBuss Vetlanda, passar utmärkt i mitten. Envis och uthållig.
Så en rookie, Johan Lindh, Scania. En envis typ som ligger och slår i bakhasorna hela tiden.
Maria från mitt eget företag SällskapsResor. Lagets kapten. Håller järnkoll på allt och dessutom prutar hon bergis ner priset för pausdrickan.
Anfall:
Göran, Bergkvarabuss. Kan bara se åt ett håll, framåt. Perfekt i anfallet.
VD för Swebus (har glömt hans namn, tränar aldrig med oss andra). Satsar stenhårt trots smärtor i hela kroppen.
Allan, Ramkvillabuss. Syns inte, hörs inte, märks inte, men smyger omkring och gör en väldig nytta.

Transportkoordinator:
Stefan, StockholmsBuss. Lite tröttkörd efter senaste VM (innebandy) men det här är ett enkelt VM. Det fixar han lätt.

Lagledningen består av Toni Schönfelder. Under hans kompetenta ledning kan ingenting gå fel. Det är omöjligt för han har redan lirat den här turneringen minst sju gånger tidigare. Dessutom kan han, enligt egen uppgift, vara reserv på alla platser i laget om det kniper. Väl förberedd, minst trettiotvå A4-sidor personliga spelbeskrivningar till var och en. Och då handlar det bara om den första halvleken.

Som hans assistent har jag valt Bjarne från Busstidningen. Det är han som sköter den viktiga mentala träningen och uppladdningen för hela laget. Det är dessutom han och hans förtjusande Annonschef som bjussar på banketten på Kolsva Herrgård efter matchen.

Tyvärr ingen skåning i det här laget. Språkproblem.

Ja, det var väl det hela. Matchen kan börja.

torsdag, juni 08, 2006

Whaou, vad livet är härligt

Har nyss kommit tillbaka från en tennismatch i gubbligan. Måste bara berätta att jag körde över min motståndare rent hänsynslöst. Släppte först upp honom till 1-4. Sedan slog jag på min inbyggda on-knapp och så vände jag till 6-4. Sedan vann han visserligen andra set väldigt knappt, men det är mindre viktigt tycker jag.

Livet är härligt, solen skiner, kunderna ringer och bokar som aldrig förr och själv mår jag utmärkt. Hela 17 procent bättre än i morse faktiskt.

From now on, call me Pii Dji. (Positiva Göran)

Statistiskt sett mår jag bättre i år

Läste i tidskriften Bussbranschen att vårt kära BR, alltså Bussbranschens Riksorganisation nu publicerat häpnadsväckande uppgifter. Fler och fler åker turistbuss. Det har någon räknat fram på något sätt, f-n vet hur.

Hur i all världen kan man räkna fram medelantalet passagerare med just turistbuss under flera år? Det måste ju vara fullständigt omöjligt. Dessutom är resultatet hel fel, för jag har inte rapporterat mitt företags medelantal passagerare med turistbuss på flera år.

Dessa revolutionerande uppgifter som BR nu släpper är ju lika trovärdiga som att jag har räknat fram att universum är exakt 3 biljoner mil, 4203 kilometer och 338,5 meter brett. Plus minus 10 procent. Jag har ännu inte lyckat beräkna längden särskilt exakt. Tänkte att det är bättre att inte publicera den siffran för den kan vara fel. Så borde även BR ha tänkt.

I övrigt kan jag meddela att jag mår ca 12 % bättre än motsvarande tid förra året. Det finns dock en viss osäkerhetsfaktor i detta för jag glömde ta tempen under första halvan av mars.

måndag, juni 05, 2006

En hemsk dag

Barn och barnbarn på besök i stugan på landet. Fantastiskt kul, bortsett från en sak. Mitt snart tvåårige barnbarn Albin (får mig att tänka på båtar, men säg inget till hans föräldrar) tog smärtsamt ner mig på jorden. Han berövade mig alla mina illusioner att jag när som helst skulle kunna förstärka VM-laget i Tyskland.

Alldeles självklart skulle ju farfar lära honom lira fotboll. Man var ju lagets stjärna (minnet kan eventuellt ha spelat mig ett spratt) i div 5 för sådär 25 år sedan. Men dribblingarna funkade inte som förr.

Det gjorde nu inte så mycket för jag kunde ju impa lite med att jonglera med bollen istället. Då, på den gamla goda tiden, var hundra tillslag ingenting. Kunde göra det i sömnen.

Dagens rekord blev tre. Då föreslog jag att vi skulle sätta oss och äta äpple istället. Albin gillade det förslaget.

Efter det föreslog min dotter att hon och jag skulle ut och springa två dagar i veckan med start nästa vecka. Det blev - vad jag förstod - bestämt. Mot min vilja. Ni känner inte min dotter.

Så nu sitter jag här med en sprucken illusion och en påtvingad fysisk aktivitet. Men med ett lyckligt leende, för ingenting går upp mot ens barns och barnbarns omtanke och kärlek.

torsdag, juni 01, 2006

The Svenska language

I morse råkade jag titta in lite noggrannare i hustruns halva av vårt badrumsskåp. Tänkte bara sno lite tandkräm. Min var slut.

Då I saw the skrämmande framtid. A pretty konstigt place, but här jag found it. The svenska språket disaster, if you fattar what jag menar.

In the skåp jag saw en burk with the produkt namn Nagellack Remover. Men hello, Nagellack Remover! Two olika språk in the samma sentence.

The bottle var dessutom made i Finland. Höjvipäivi.

Det was då jag realised att the svenska language is på väg to disappear. Totaly. Överallt you can see det engelska språket take over.

Take all reklam we see i TV, if you fattar what I menar. Nåt superswedish, everything sägs på svenska, but avslutas with a engelskt fras typ: "-The better you wanna go, go with StockholmsBuss!". (I och för sig en klämmig avslutning, men dyr, så kom ihåg att det var här du hörde talas om det första gången.)

In the slut alla texter blir så fuc.. svåra att read eftersom alla kids learn svinglisch. Think att read en hel newstidning på det här way.

I protesterar against denna rape på our språk.