Miljövänlighet

Miljöhänsyn är populära saker nuförtiden. Så därför var jag oerhört noga när jag nu skulle investera i nya skor. De härligt slitna och ingångna seglardojjorna blev lite kalla nu när hösten slagit till. Rejälare doningar behövs innan jag får snöra på mig mina vinter-Caterpillar.

Men vad är miljösynpunkt när man ska köpa skor? Är det äkta skinn eller läder så går man ju åt djurbeståndet och då får man ju djurrättsaktivisterna s.a.s i bakhasorna. Väljer man konstgjort material så är det bergis olja eller någon annan naturresurs som går åt i onödan.

Jag vet inte vilket material mina nya skor är tillverkade av, jag valde seglardojjsvarianten fast med grövre sulor. Jag tänkte att grövre sulor ger mindre markkontakt. Mindre markkontakt på min närmsta gata ger mindre upphov till stendamm som rörs upp vid promenad. Mindre stendamm ger mindre upphov till lungcancer, dels på mig själs, och dels på mina grannar såväl som på både hundar och katter i omgivningen.

Jag känner mig stolt över den analys som jag gjorde i samband med skoinköpet, jag tycker det är en samhällstillvänd och medborgerlig skyldighet att börja tänka miljö i alla sammanhang.

Jag mailade och frågade Nancy Sinatra vad hon tycker om mina nya skor och hon svarade så här:

These boots are made for walking,
and that's just what they'll do,
one of these days these boots are gonna walk all over you.

Bra försvar?

BussLinktjafset går vidare. Du vet det där att BussLink debiterade SL för extrainsatta bussar, fast de inte behövdes, de debiterade fullt pris för extrabussar när förarna ”bara” skulle köra ut till rätt hållplats för att påbörja sitt pass osv osv.

Den skönaste bortförklaringen är nog ”-vi har nog debiterat en del extrabussar, men å andra sidan har vi också kört många extrabussar som vi inte debiterat”.

Tjenare, ett vinstdrivande företag som inte debiterar utförda uppdrag! Halleluja. En sån VD borde ju forslas bort fortare än kvickt bara av den anledningen.

Vet inte om BussLink har lite svårt med förklaringar. Kommer du ihåg när de för några år sedan satte in de blå extralånga bussarna i Stockholm city? Det blev ju lite si och så och de kom ofta på rad, och i radio förklarade en chef att det berodde på att motorerna var så svaga så de kom i fatt varandra på Västerbrons uppförsbackar.

Vi inväntar med spänning på upplösningen och jag är helt säker på att BussLinks konkurrenter nu sitter och räknar och gör sig beredda på en ny upphandling.

Info om läget

Herregud, jag har ju glömt att informera om det allmänna tillståndet hos mig, så här kommer en kort resumé:

Jag har bestämt oss
Nu står det fullt klart, hustrun och jag bestämde i helgen att vi inte ska skaffa fler barn. Vi var barnvakter åt våra små tuttinuttbarnbarn och kunde konstatera att efter blott ett dygn var vi närmast mänskliga vrak.

Lördagen gick bra, under natten kom först den ena runt midnatt och lite senare kom även nummer två in och ville ligga i våra sängar. Det är ju så mysigt så man dööööör, men på bekostnad av nattsömnen. Hade nästan glömt bort den känslan när våra egna var så små. Och söta.

På söndagen tog vi med de små tuttinuttbarnbarnen till dotter Sofia o Jonas och fikade och begav oss sedan till Naturhistoriska museet. Där beskådades dinosaurieskelett och lite annat smått och gått.

Vi lyckades även genomföra en lunchätning på detta ställe. Sedan hem igen och kollade TV, och Albin lärde mig ett Nintendospel. Han var väldigt tydlig: ”-du är inte bra på det här farfar”.

Sedan kom deras föräldrar och räddade oss varvid vi omedelbart insomnade i soffan.

Torterad
Idag genomförde jag en dryg timmes hårdträning med min personlige tränare Tommy. Kändes mer som tortyr än träning, men när jag kom hem kände jag mig helskön och j---ligt stolt över mig själv.

Rent märkligt, tänk att vara i min ålder och aldrig varit mer vältränad. Aldrig någonsin faktiskt trots någon form av idrottande hela livet. En märkligt effekt är att jag nu håller på att växa ur mitt klockarmband. Och det beror inte på fettbildning. Det du.

Så, nu tror jag du är tillräckligt uppdaterad.

Kvinnor, blondiner och bilar

Jag kommer nu att utsätta kvinnor och framförallt kvinnor med blont hår för nedvärderande åsikter. Alldeles särskilt om kvinnliga blondiner som kör bil. Om just du käre läsare är blondin och dessutom kvinna, så gäller det här inlägget naturligtvis inte dig, utan alla andra kvinnliga blondiner med körkort.

Jag har skrivit om det förr, men dessa varelser ska inte köra bil, så enkelt är det. I mina dagliga ovetenskapliga undersökningar så är kvinnliga blondiner körandes i bil och samtidigt talandes i mobiltelefon fortfarande, hösten 2009, klart överrepresenterade när det gäller vardagliga incidenter i trafiken.

Varenda eviga dag kommer de i sina SUV:ar och tror de kan köra precis som de själva vill. Visar ingen hänsyn till andra bilister, visar ingen hänsyn till cyklister, ingen hänsyn till vare sig barn, gamlingar eller andra unga kvinnor med barnvagnar.

Du tror kanske inte det är sant, men i min omgivning händer det grejer varenda dag. Självklart finns även män som inte borde köra, men tjejer i SUV:ar är helt klart överrepresenterade i konstigheter i trafiken.
Snart tar jag med mig ett basebollträ och klämmer den rakt in i vindrutan nästa gång en kvinnlig bilförare i en SUV försöker köra över mina tår på ett övergångställe. And I tell you this only once!

Skorna på hyllan?

Måste nog säga att jag igår befann mig i en djup formsvacka. Lirade nämligen dubbelmatch i tennis. Det var en sådan match där beslutet att elda upp racketen och slänga tennisdojorna i Edsvikens mörka vatten inte var långt borta. Om man säger så.

Men det är bara att gå vidare och gneta på, som idrottsstjärnorna brukar säga i intervjuer, snart släpper det och man är inne i den så kallade zonen igen.

Men jag undrar om min familj inte gått lite för långt i TV-tittandet. Jag hann pga tennisen bara se halva ”Bonde söker fru” igår, mitt nya livsstilsprogram. Så därför blev jag både förvånad och glad när min hustru berättade för mig när jag kom hem att jag får vara kvar en vecka till. Vi lever oss in i det vi ser, typ Du är vad du ser.

Och på lördag börjar mitt absoluta favvisprogram Robinsson. Ville egentligen inte berätta det tidigare, men det är därför jag kört så hårt i gymmet senaste halvåret, jag vill ju vara kvar så länge som möjligt och hoppas hustrun väljer mig ända till slutet även i det programmet.

Men du, allvarligt alltså, om du ser på Bondeprogrammet, visst kryper det av obehag i hela kroppen när de visar livet och brudarna kring den där skärgårdsbonden?! Hon den rödhåriga är värst, förutom själva bonden alltså. Hon är ju rent "creapy", skrämmande, läskig. Hua, säger jag.

Och ja, det är okey att skriva så om människor som frivilligt ställer upp offentligt i dylika program.

Genomarbetad

Okey, så här startade jag min dag idag. Väckning kl 0550, näringsriktig frukost o bilresa till gymmet. Där vidtog följande program:

- 0,8 km på löpbandet
- Biceps
- Triceps
- Vader
- Handleder
- Ytterligare 1,2 km på löpbandet
- Bål
- Mage
- Ländrygg

Sedan hem till duschen och därefter raka spåret till jobbet där nybryggt kaffe både doftade och smakade härligt.

Visst kan livet vara härligt ibland även om det förbannade skitvädret suger.

PS. Visserligen är killen på bilden nästan min "look-a-like", men jag vill poängtera att det INTE är jag. Killen på bilden använder nämligen krämen "brun-utan-sol", det gör inte jag.

Deppad

Kan inte hjälpas. Det förbaskade vädret gör mig heldeppig. Jag behöver helt enkelt teckna ett nytt stort kundavtal för att bli på gott humör. Kan någon möjligen hjälpa mig med detta?

Årets vaddå?

Av vilken j-a anledning går ett slags Handelns Institut ut och offentligt påstår att Årets Julklapp är en slags spikmatta. Vad är det för mening med att överhuvudtaget i förväg utse Årets Julklapp?

Naturligt vore väl att i efterhand berätta att årets julklapp blev …….! Känns som om detta obskyra institut är mottaglig för mutor, för det är ju helt klart att titeln Årets Julklapp manar till rusning till denna grej. Man vill ju liksom hänga med. Men inte jag. Det finns andra, och betydligt bättre sätt att förbättra sitt välbefinnande.

Har du förresten möjligen läst Transportakademieinstitutets senaste kommuniké? Där har faktiskt vi utsetts till Årets Bussbolag. Jodu, det är fina grejer det. Minst lika trovärdigt som Årets Julklapp.

Transportakademieinstitutet, vad är det för något undrar du säkert. Det är en nybildad organisation som varje år ska utse Årets Bussbolag. De består av två märkliga små typer som hyr in sig i vårt kontorsförråd där de delar på ett litet skrivbord.

De har så här långt fattat ett mycket bra beslut.

Nya rutiner

Numera gäller helt nya hälsoregler på vårt kontor. Borta är sötsaker, kaffebröd, tårtor och liknande.

Vi ska nu istället äta ett ordentligt ”mellis” på eftermiddagen. Kaffe eller the samt rågbröd med lågoktanig ost och en skiva fettsnål skinka. Två brödhalvor, två små skinkbitar samt en ostskiva till var och en.
Därmed kommer vi att uppnå tvenne ting, bättre näringsintag och högre energi för resten av arbetsdagen.

Frivilligt är dock fortfarande fysträning, förmodligen bara en tidsfråga innan den blir obligatorisk. Vi kan ju inte ha hösäckar som jobbar, vare sig på kontoret eller ute i bussarna.

Träningslogg

I morse sprang vi, Sofia, vovven Elsa och jag exakt fyratusenfemhundrafyrtiometer på 38 minuter och 51 sekunder.

Men jag måste säga att det gick oväntat lätt. Benen bara rullade på. Jobbigast, trögast och tyngst var de första fyratusenfyrahundrafyrtio metrarna. Först därefter rullade benen liksom av sig själva i en rykande spurt och jag gick i mål med en positiv känsla och ett leende på mina läppar. Då satt Elsa redan där och undrade var jag hade varit.

Det var morgonpasset. Kvällspasset består aven tennismatch vilket i sin tur betyder att jag missar TV-programmet som fungerar som själsligt liniment, Bonde söker fru. Moderniteter som apparater som kan spela in TV-program finns inte i vår familj. Så jag får bita ihop och be att få en sammanfattning av min kära hustru.

Jag var aldrig orolig. Faktiskt.

Nix, fanns aldrig orsak till att oroa sig. Att Djurgården hängde sig kvar i Allsvenskan var ju klart redan för några dagar sedan då jag skrev att de skulle vinna lätt över Assyriska. Nu blev det ju inte helt lätt, men varför anstränga sig mer än man behöver. Starkt jobbat av Djurgården tycker jag.

Att jag skulle bli Årets Pappa 2009 kändes också tämligen kassaskåpsäkert.

Visserligen började farsan Olle att röra om lite genom att säga att han har löptränat i flera år och dessutom genomfört ett flertal maratonlopp, men det hjälpte inte mot de meriter jag jobbat ihop under året. Sorry Olle, tack för god kamp i alla fall.

Jag kände mig rätt säkert på vinst även om den ena av mina två ouppfostrade barn missade den stora dagen och den andra fick jag blygsamt påminna om alla fäders stora högtidsdag. Men vad gör väl det? Känner mig ändå ganska trygg i min papparoll.

En God Far

Det börjar närma sig Fars Dag och nu börjar det hetta till om titeln Årets Far. Den titeln har jag haft förmånen att ha de senaste åren. Ska jag vara ärlig så har jag ju inte haft särskilt hårt motstånd, men i morse fick jag skvallervägen höra att en farsa vid namn Olle är het i år.

Han har tydligen engagerat sig väldigt mycket i sina barnbarn. Som om inte jag har det kanske. Inte i hans, men i mina. Dessutom har jag stundom engagerat mig väldigt i min barnhund. Vill särskilt påpeka att jag hade hand om hundens fysträning i över en månad runt senaste årsskiftet.

Jag har dessutom börjar träna stenhårt för att leva längre och därmed få vara en God Far ännu längre. Olle har inte börjat träna såvitt jag vet.

Nu är det bara några dagar kvar så nu är det fokus fokus fokus på att vara en god far så jag får behålla titeln ännu ett år.

Nu måste jag kila iväg och servera lite the till Sofia. Kanske även erbjuda henne att smita iväg någon timme tidigare idag eftersom hon jobbat så himla bra den senaste tiden. Jag ska dessutom hjälpa henne och hennes sambo Jonas att flytta imorgon. Tösen har blivit stor, köpt villa ihop med drömkillen.

Pojken min är ännu lite större, han är inne på sin andra villa tillsammans med sin drömtjej och deras förtjusande barn.

Nu gäller det att köra hårt, på söndag offentliggörs resultatet.

Sanningens minut

Jodu, nu har sanningens minut uppenbarat sig för illasinnade västkustbor. Det duger inte att fuska med traditioner. Om du följt min blogg så vet du att jag är lite lagom rädd om våra traditioner, särskilt de kring jul.

Så här skrev jag för några veckor sedan då det framkommit att Västkustbor hade börjat smygdricka Julmust redan i oktober:

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Vi alla vet ju hur det gick i den tabellen. Stockholm drog det längsta strået och västkustens representant IFK Göteborg fick inga guldmedaljer.

Det hjälpte inte ens att Julmustligans ledare plötsligt inklädde sig AIK-mundering för att på så sätt mildra straffet.

På bilden syns ligans ledare och till vänster ses en av medlemmarna totalt utslagen pga Julmustens farliga inverkan om det intages under fel årstid.

Rättvisan har återigen segrat, och detta enbart pga mitt avslöjande. Det är okey om du kallar mig Gunther Wallraff-Demnert framöver.

Office makeover

Någon har gått bärsärkargång på vårt kontor.

Någon har flyttat, eller snarare stulit, min favoritväxt från fikaplatsen och flyttat den till SällskapsResors rum.

Någon har inte fattat att jag är över medellängd.
Någon har inte fattat att jag vill ha fri framfart till toaletten och kontorsförrådet.

Någon borde få spö. Eller i vart fall löneavdrag.

Någon är mer misstänkt än andra.

Men va f...

...här sitter jag och såsar och visste inte att Lena Nilsdotter just haft födelsedag. Vem är Lena Nilsdotter frågar du kanske.

Jo, hon jobbar på tidningen Bussbranschen och hon fyllde år häromdagen. Det hade jag såklart ingen aning om förrän nu.

Jag känner inte Lena annat än att jag mailpratat med henne några gånger, men det spelar ju ingen roll, grattis Lena, jag antar att det är ungefär 30 du fyller.

Störst, bäst och vackrast

En av mina absoluta favoritskribenter är Johan Esk på Dagens Nyheter där han skriver om sport.

Häromdagen skrev han att Stockholmare är störst, bäst och vackrast. Problemet tycker han, är att den informationen inte riktigt nått ut till alla.

Vidare tyckte han att när fotbollsbucklan ”Lennart Johanssons Pokal” inte finns i Stockholm så är den bara ute på en kortare turné ute i landet, ett slags glesbygdsstöd.

Det tyckte jag var roligt skrivet. Och korrekt naturligtvis. Nu är pokalen på sin rättmätiga plats igen, i Stockholm.

För mig spelar det ingen större roll om den står i styrelserummet hos AIK, Djurgården eller Hammarby. Det viktiga är att den är i Stockholm. Och det gör den nu, grattis AIK.

Djurgården fixar platsen i Allsvenskan nästa år, de kommer att vinna lätt över Assyriska i kvalet.

Hammarby tar en time out i Superettan ett år och fixar sina problem, 2011 är de i högsta serien igen.

Störst, bäst och vackrast, tänk så rätt Johan Esk har, men jag tycker nog att han glömde nämna att vi är väldigt ödmjuka också, det är nog ändå vårt starkaste särdrag.