Humor på hög nivå

Eftersom en av anledningar till att jag bloggar är att roa lite så kunde jag inte låta bli att sno det här från min dotters blogg. Livet blir ju så oändligt mycket roligare med lite humor inblandat i all jobbig vardag. Tycker jag.

Det här klippet hittade Sofia i en mycket seriös tidning om löpning. Schyssta tips, men måndagsträningen kommer jag nog att stå över men tisdagspasset verkar lagom ansträngande.

Eniro = bluff. Eller?

Läste i DN idag att Eniro polisanmälts för någon typ av bedrägeri. Helt rätt. Under de senaste åren har även jag haft rätt bökiga relationer med Eniro.

Det går baske mig inte att hålla isär alla som ringer därfrån som presenterar den ena annonseringen efter den andra. Precis som i artikeln i DN så har det slutat med märkliga slutsummor på saker man trodde man sagt nej till.

Personligen har jag nu placerat Eniro i samma kategori som de vanliga s.k. blufföretagen, dvs de är skojare som sysslar med någon slags bondfångeri. Deras sätt att presentera visningar, klick, antal sökningar är ju stundtals rent skrattretande.

En gång i tiden var Eniro en mäktig institution med sina kataloger som var det allenarådande sättet att hitta det man ville hitta. Men tiderna har förändrats. Idag är Eniro bara en i mängden av massor av olika söktjänster på nätet. Eniro är varken bättre eller sämre än Google, Ask, Yahoo, Hitta och andra sökmotorer.

I det här fallet lever jag som jag lär. Ända sedan 1990 har vi betalat larvigt höga priser för att synas i Eniros kataloger och under de senaster åren också på deras söktjänst på nätet.

Men nu är det slut med det. Idag går allt att mäta och av okänd anledningen är det en grov misstämning mellan Eniros påstående om hur många som klickat sig vidare till vår sida jämfört med vår mätning hur många besök som kommer från Eniros sida.

Resultatet är så klart och entydigt att jag därför precis sagt nej tack till all form av annonsering på Eniro. På det spar vi ett sexsiffrigt belopp som vi istället kommer att använda på ett mer lönsamt sätt. Känns som ett bra beslut. Det enda som är dåligt är att jag inte tog beslutet för flera år sedan.

Man blir så glad

Kommer du ihåg Postens gamal slogan "Ett brev betyder så mycket" ?

Den moderna varianten, som inte längre Posten har med att göra är "Ett mail betyder så mycket".

Fick en handfull snälla, rörande och omtänksamma mail efter mina inlägg om min viloperiod förra veckan på hospitalet.

Man blir så, f´låt uttrycket, jävla glad över såna mail. Tack.

Säsongpremiär

Så var den då avklarad. Den efterlängtade säsongpremiären i tennisligan. Första matchen sedan proppen gick i slutet av mars.

Under min frånvaro från tennisen åkte jag hiss rakt ner i seriesystemet och jag börjar nu om i lägsta divisionen. Lika bra det för jag har tappat otroligt mycket i både tajming och kondition.


Trots detta kära läsare, så lyckades jag vinna matchen. Visserligen mycket knappt, men en seger är alltid en seger. Men herrejesus så trött jag var när matchen var slut.

Men sånt går att ändra på. På fredag startar projekt "back-to-before", dvs då blir första träningen, återigen sedan proppen gick, med PT-Tompa. Efter det blir det gym minst två, förhoppningsvis tre gånger i veckan.

Jag har gjort slut

Mitt förhållande med Berit är slut. Hon blev bara så jobbig. Hängde efter mig som en igel, stod vid sidan om sängen hela tiden, följde mig när jag skulle hämta mat, ja överallt. Men värst var att jag inte ens kunde gå på toa utan att hon skulle följa med.

Men under några dagar så fyllde hon min kropp både med smärtstillande morfin och nödvändig energi, vilket jag är henne tacksam för. Hon blev allt lite stött när jag igår sa att nu får det vara nog, från och med nu vill jag aldrig träffa dig eller dina medsystrar någonsin mer.

"-det gör mig ingenting lilla Göran, det finns minsann många andra som behöver mig."

Sen tog jag hissen ner, gick ut i friska luften, drog några djupa andetag och tänkte "nu är jag på spåret igen, livet är allt bra härligt. Trots allt."

Valde en gul taxi från 020 och sa "kör mig hem". Helt osannolikt hittade han inte ens ut från sjukhusområdet.. Finns det inga inträdeskrav för 020-förare?

När jag kom hem fick jag en bamsekram av hustrun. Och där befinner jag mig än. 

Min date

Det här är Berit, min date på festen jag nämnde tidigare. Man kan säga att hon är rejält fäst vid mig.

Partaj

Sjuksyrrorna vill ha mig kvar ytterligare ett dygn. Tror de var en man kort på personalfesten i kväll.

Hajaru, destillerad sprit och morfin. Kommer bli kanonkul.

Drogad

Så här ser en morfindrogad bussåkare ut. Rätt ful om du frågar mig.

Det är ju själva fan

Tar det aldrig slut? Ligger på DS igen. Nu med inflammation i tarmfickor.

Har listat några saker

Jag börjar med det ledsamma:
1. Allsång på Skansen är slut. Inte för att jag sett ett helt program någon gång, men symboliken kära du, symboliken. Allsång slut=slut på sommaren.
2. Har bara seglat min segelbåt två gånger. Kommer heller inte att bli mer än så i år.
3. Jag bara jobbar och hinner inget mer.
4. Skolan börjar. Inte för att jag längre går i skolan, men symboliken kära du, symboliken. Skolstart=slut på sommaren.
5. Stockholmstrafiken. Inte för att jag själv kör där särskilt mycket, hinner inte, men symboliken kära du, symboliken. Trögflytande trafik=slut på semestrar=slut på sommaren.
6. Frukosttennisen tar slut.
7. Min sjukjournal blir allt längre. Igår drabbades jag av ett slags akut ryggskott/muskelkramp. Måste pga detta avstå dagens frukosttennis. Damn it!

Saker jag blir glad av:
1 A. Ovanstående punkt 7 omhändertagen av naprapat/kiropraktor.
1 B. Hösten kommer. En härlig årstid den också. Trots allt.
2. I morgon får jag min nya bil.
3. Barnbarn Albin börjar "riktiga" skolan. Han tappade lämpligt nog sin första tand  bara några dagar i förväg. Ger ett coolt och tufft machoutseende.
4. Min mor mår bra.
5. Vi har värdsamånga uppdrag med våra bussar. Rekordsommar.
6. Vår nya lilla röda lillbuss har fått otroligt mycket uppmärksamhet ute på stan.
7. Min pacemaker har gett mig ett nytt liv. Berättar mer om det en annan gång.
8. Skidresan sportlovet 2012 klar att börja säljas. Vi har redan fått 4 bokningar. Läs mer om den på "Sällsis-sidan, SällskapsResor Där kan du såklart också boka in dig på den.
9. Att jag och mina medarbetare bidrar till Sveriges välfärd genom att idag inbetala en i mina ögon ohyggligt stor summa pengar till staten avseende skatter och arbetsgivaravgifter.
10. Att titta på den här bilden:

Göran On Tour

Tog en liten road trip till Småland igår. Vackert landskap. Och som alltid fantastiskt trevliga människor. Det är något speciellt med smålänningar. Det har jag alltid hävdat.

Anledningen till min road trip var att i nyaste lilla bussen, så var guidestolen inte helt hundra så den måste åtgärdas. Vi vill ju såklart att alla stockholms guider ska kännas sig väl tillrätta i våra bussar.

Även om en del guider ibland har lite svårt att hitta våra bussar när de står INNE i diverse ankomsthallar. Alltså guiderna, bussarna står där de ska stå. Men det är petitesser, det är så trevligt när en upprörd guide ringer till jouren och undrar var bussen är.

"- hej, jag har en grupp som ska åka med er, men jag hittar inte bussen"
"- men om du går ut från terminalhallen så ser du nog bussen ute på parkeringen".
"- jaha, okey. Titta där är den ju".

Sånt händer faktiskt några gånger per säsong. Lika roligt varje gång.

Men igår hade jag tur. Hittade några smålänningar, Tommy och Jerry från Autocuby i Åseda och Janne från Jannes Lastbilsservice, även han i metropolen Åseda. Misstänker att de alla är avkomlingar i rakt nedstigande led från Raskens. Duktiga, dugliga, arbetssamma och framförallt så inihelvete envisa.

Jag kan säga så här. Om jag skulle fixat detta själv så hade jag efter en kvart ringt till fabriken och beställt en ny guidestol.

Först började de lite lugnt:

Sedan blev det lite tuffare tag:

Efter några timmar blev det: "nä ju jävlar i mitt lilla soldattorp". Själv blev jag så rädd så jag nästan tappade kameran.

Efter några timmar så satt äntligen guidestolen på plats, precis i samma skick som en ny. Då skulle vi "te och dricke en köpp kaffe".

Det var en supertrevlig road trip. Hade tänkt hälsa på i Vetlanda också, men tiden rann iväg för långt. Får bli en annan gång.

Klargörande

Det blev för komplicerat det där med ostkaka och turkiskt peppar i mitt förra inlägg. Endast initierade branschmänniskor fattade i bästa fall jämförelsen.

Så här ligger det till. Av tradition bjussar en Smålandsbaserad bussleverantör på ostkaka vid sina årliga och trevliga tillställningar. Denna leverantör tillhandahåller bussar av märket Setra som byggs i Tyskland. De har varit vår hovleverantör rätt länge.

Men nu provar vi något annat, ett bussmärke som heter Temsa och som byggs i Turkiet. Sannolikt av ingenjörer och bussbyggare som fått sin utbildning i bussbyggandets konst, eventuellt som s.k. gästarbetare hos kanske just Setra och Mercedes i Tyskland.

Därav det där med ostkaka vs turkiskt peppar. Have I made my self clear? Alla fattar?

Bra, då tar vi helg tycker jag.

Nämen vad är det här?

Kan det vara... är det sant... jo, banne mig, en hel buss som banken mot en viss månatlig avgift låter oss köra med.  Men å så kul. Och kors i taket, för första gången sedan 1994 så blev det inte småländsk ostkaka.

Nu ska det bli spännande att se om ostkakan vinner i längden eller om den turkiska pepparen tar hem spelet i slutänden. Money rules.

Strömlinjeformad

Idag tog jag ännu ett svårt beslut. Låta mig klippas med sax eller med maskin?

Med sax så blir ju mer hår kvar och man behåller kanske någon form av värdighet. Nu menar jag såklart inte att korthåriga/skalliga män är ovärdiga, men jag har alltid haft en fyllig hårväxt. Dock ej på bröstet.

Med maskinkapning så blir det väääääldigt kort, men samtidigt så blir ju tiden i frisörstolen minimal. Det är positivt.

Med maskinslåtter blir skallen liksom strömlinjeformad , och det passar ju in som handen i handsken i mitt nuvarande liv, full fart framåt i en hysterisk fart. Allt motstånd som t.ex fyllig hårväxt ger motstånd som tar energi och kraft. Maxoptimering är ordet för dagen.

Ångest är bra, men dyrt

Tänk så bra det är att få lite lagom ångest då och då. Häromdagen beskrev jag hur jag försökte shoppa mig ångestfri. Då gick det inget vidare. Så jag gjorde ett nytt försök några dagar senare. Då gick det bättre, så nu är jag retroaktivt helt ångestbefriad.

Jag började shoppa loss lite försiktigt och sedan, ja, sedan blev det kanske lite överkurs. Gick väl i spinn på något sätt. Men jag föredrar att kalla det för långsiktig ångestbekämpningsplanering.

Som sagt, jag började med att plocka ner den här lilla rara och lyxiga saken i varukorgen, och sedan plockade jag ner.... oj, det ringer, måste kila.....jag återkommer.

Idag tänder vi ett ljus

Vår förre medarbetare Ingemar Lundberg lämnade jordelivet igår eftermiddag.
"Lumpan" som han kallades av alla, blev 76 år. Han ägnade så gott som hela sitt yrkesliv åt att köra buss, även de sista 10 åren efter sin "riktiga" pensionering.

För 1,5 år sedan bestämde han sig för att han skulle bli pensionär på riktigt och bara njuta av livet tillsammans med sin fru.

Jag hoppas verkligen att det är så, att stunden vi har på jorden bara är en liten del av själva livet. I så fall Ingemar, vi ses igen.