Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, februari 29, 2012

tisdag, februari 28, 2012

After ski, barhäng och konsumentupplysning

Vi hann tillbaka från verkstaden till skidbacken i god tid för lite barhäng. Till vänster i baren för de vuxna och till höger för de små.


(PS till de bussägare som läser detta och föregående inlägg: Till Setras fördel ska tilläggas att det funkade helt igenom klockrent med assistansen från OmniPlus.)

Bilden Setra inte vill se

Ny buss. 2000 mil och icke mindre än TVÅ söndernötta bromsslangar till parkeringsbromsen. Sju timmar på verkstad i Sankt Johann im Pongau. En skiddag åt h-e för egen del. Våra gäster drabbas som tur är inte. Vi kunde köra dem till backen och vi hinner tillbaka lagom för att hämta dem.

fredag, februari 24, 2012

Bästa någonsin

Min bil, en BMW, är den klart bästa jag någonsin haft. Varje gång jag sätter mig i den känner jag en glädje. Inte på grund av vrålstark motor, nejdå, det är en lite halvslö dieselmotor, men den räcker fint för mina behov. Bilen är bara så jäkla ljuvlig att köra, det är bara så.

Men även en ny BMW kan gå sönder, vilket hände idag. Plötsligt lyser en varningslampa att nivåregleringen är ur funktion och det är noll dämpning bak.

Ringde serviceverkstaden för att få en servicetid, men då fick jag besked att ringa deras specialnummer istället, till deras assistansjour. Detta hände sedan:

Kl 1105:
jag ringer detta 020-nummer och berättar mitt ärende. Jag får till svar att om ca 60 minuter kommer en bärgare och hämtar bilen och kör den till närmsta BMW-verkstad. De avser nu att boka en taxi åt mig (som jag inte behöver betala) som ska tag mig till ett biluthyrningsföretag där en lånebil är bokad till mig.

Kl 1215:

Kl 1246:
Kl 1252:
Taxin anländer

Kl 1313:
Hämtar ut lånebilen och kör tillbaka till kontoret. Göta Petter vilken kul lånebil. Här gäller det att vara lätt på foten, annars ryker körkortet all världens väg.


Kl 1330:
Åter bakom skrivbordet för flytta ytterligare några papper från vänster till höger. Samt förbereda morgondagens Österrikeresa.

Slutsats: En BMW kostar inte mer än en halvtaskigt utrustad standardvolvo när allt är inräknat som service, skatt och försäkring. Och även om nu kärran skulle bara lite dyrare än Volvo så får ju BMW alltid lite extra reklam. Som nu när du läser det här t.ex.

Jag har redan bestämt mig, min nästa bil blir även då en BMW. Vad väljer du?

torsdag, februari 23, 2012

På förekommen anledning

Vill bara meddela att vår skidresa INTE kommer att ställas in pga den nya medlemmen i kungafamiljen.

Kvällspressen har just låtit oss veta att statsministern INTE avbryter sin Londonresa pga födseln av detta nya underbarn. Så då tänkte jag att det kanske är så rent allmänt att saker och ting ska ställas in pga detta eftersom det var ganska stora rubriker kring statsministerns inställning i frågan.

Alltså, StockholmsBuss ställer INTE in nästa veckas skidresa. Meddelas endast på detta sätt.

onsdag, februari 22, 2012

Hur många nollor finns det?

 Jag menar inte i beloppet sjuttiotvåbiljoner, utan hockeyspelare i Elitserien. Här har vi jättebråk på många arenor med huliganer som hellre slåss på läktarna än kollar matchen. Klubbar, polis, socmyndigheter gör allt och lite till för att stävja huliganbråk.

Så finns det då en antal nollor som försörjer sig som hockeyspelare. De som inte ens kan stava till ordet Mensa. Eller moral.

Här nedan ser du ett utdrag skrivet i Aftonbladet och som berättar om ett rinkslagsmål som domarna lyckades avstyra:


"– Och i den tredje perioden frågade han om vi skulle slåss och jag är ju inte den som säger nej. Så vi försökte dra oss undan från alla andra och få till en ärlig fight."

Men domarna gick emellan och stoppade fajten innan den hann börja. Till Gorens stora besvikelse. 
.....
 
"– Vi båda vet vad vi gör och vad vi ger oss in på. Det har varit slagsmål hela säsongen i den här ligan. Jag såg fram emot det och jag tror att många andra gjorde det också. För mig är det en besvikelse att domarna lade sig i."

Om jag vore klubbdirektör i den föreningen skulle jag stängt av denne Lee Goren med omedelbar verkan. Om det är så att han lever och verkar efter den föreningens ideal och moral så är den föreningen illa ute. Fina signaler till huliganerna, eller hur? Vi löser problemet med en rejäl knytnävsfajt, den som står upp längst utan skador vinner. Fy fan, säger jag.

Kanske den här spelaren är viktig för laget och att vinna matcher är liiite viktigare än att berätta för den här liraren hur man uppträder på en matcharena. Och gentemot andra människor. Och vilka signaler man vill ge.

Här kommer ett konstruktivt tips till alla hockeyledare: börja träna era lag tillsammans med ett duktigt handbollslag, då får ni lära er att både ta och ge smällar utan att börja slåss för minsta lilla hakning.

tisdag, februari 21, 2012

Hur ska jag göra nu då?

Sitter med svåra administrativa göromål. Ska rensa ut lite ur standardkontoplanen för att bara plocka ut konton som rör vår verksamhet. Men så kom jag till konto 1248 Flygplan och helikoptrar. Såna har vi inga.

Måste fundera lite, känns säkrast att kontot finns kvar.Utifallatt.

För övrigt är det nu vilovecka från fysträningen. Vilovecka är enligt PT-Tommy samma övningar som förra veckan, då jag nästan dog av utmattning, fast bara till 2/3-delar, dvs varje övning ska bara göras 2 gånger istället för 3. Känns ju rätt mesigt och lagom soft.

måndag, februari 20, 2012

Infundibulum

Du kanske undrar varför rubriken är så konstig. Den märkliga rubriken är nämligen namnet på en konstig föreställning på Dansens Hus som KulturRallyt besökte i lördags.

En slags dansakrobatisk nycirkusförställning där de hoppade omkring på en närmast lodrät vägg och när de hoppade ner på scengolvet så kastade de omkring en himla massa kläder. Ja, du förstår ju själv, ett helt igenom obegripligt innehåll, men enligt programbladet skulle det föreställa en tillvaro mellan vakenhet och sömntillstånd. You bet!

Men okey, det är sånt man måste suga i sig när man avsäger sig ansvaret för evenemangsbokningar för kulturgruppen KulturRallyt. Vill bara säga det liksom i parantes, men när jag bokar evenemang, t.ex Båtmässan och Fotografiska museet, så blir det alltid succé. Alltid.

Humöret steg dock märkbart när vi efter föreställningen gick på krogen och åt en god middag tillsammans med min syster. Inte varje dag det händer.

fredag, februari 17, 2012

Body attack

Idag blir det fysrapport igen. Först tennis. I går kväll, på dyngtiden kl 22, ännu en tennismatch mot en kvinna, Kristina, som jag så nesligt förlorade mot för några månader sedan.

Igår spelade hon ännu bättre än sist och först under timmens absolut sista minut lyckades jag serva hem segern till 6-5. En viktig seger för egot.

I morse körde jag ett superpass med min PT Tommy. Sista urblåsningen inför Österrikeresan i slutet av nästa vecka. Vi bestämde innan vi började att han skulle köra slut på mig totalt, alltså ett riktigt mustigt superpass, en riktig Body Attack, med inriktning på skidåkning, dvs mycket lår-, bål- och stabilitetsträning. Han glömde heller inte bort armar och mage.

Han höll vad han lovade. Mellan några övningar kröp jag på alla fyra, orkade inte ens resa mig. Ett rent överjävligt pass, men som vanligt otroligt kul. Märkligt nog.

Han påstod att jag under de tre år som jag tränat med honom aldrig varit i bättre fysisk form. Men jag kan bättre, till vår jubileumsskidresa sportlovet 2013 kommer jag att vara ännu bättre. Den träningen påbörjas vecka 10 2012.

torsdag, februari 16, 2012

Man vs Kvinna

Sådärja, då har jag reparerat lite av mitt sargade förhållande till kvinnor.

Vi snackar tennis förstås. 6-1, 6-1 mot Inga-Lena i går kväll. Den här gången inget tjafs, inget mes, ingen artighet. No mercy what so ever.

Kvällens fokus var att lira diciplinerat och enligt förutbestämd plan:
A: slå till bolljäveln stenhårt.
B: se till att den går över nätet och slutligen
C: se till att den landar innanför linjerna.

Tennis är inte svårare än så. I princip alltså.Vilket härmed skulle bevisas.

tisdag, februari 14, 2012

Alla Hjärtans Dag


Den här fina och lätt romantiska asken med choklad köpte jag till mig fru inför Alla Hjärtans Dag. Jag brukar inte göra sånt, men igår fick jag ett anfall. Kanske hjärtmecket förra veckan hade med saken att göra? De kanske väckte någon insomnad cell där.


Men jag begick ett oförlåtligt misstag. Trots att vi gifte oss redan under bronsåldern, så kommer jag aldrig ihåg att hustrun är allergisk mot hasselnötter. Och vad fanns i dessa chokladbitar? Naturligtvis hasselnötter. Så nu måste jag olyckligtvis äta upp dom själv. Attans.

Men lyckligtvis hade hustrun kommit på samma tanke, att köpa lite choklad till mig. Det var väl rart?

Så vi gjorde en deal, vi bytte presenter rakt av. Fiffigt va?



måndag, februari 13, 2012

Slipsnissens tid är förbi

Så är det. Slipstiden är helt enkelt förbi. Om du ser dig omkring så kommer du upptäcka att det numera är fler kostymherrar utan slips än med.

Till och med statsministern uppträder numera, till och med i TV, utan slips. Helt otänkbart för bara några år sedan. Snart är det bara Kungen som har slips i TV, men även han måste ju vända blad någon gång.

Mina herrar, det är alltså dags att montera ner slipskrokarna i garderoben och skapa plats för fler nya skjortor med inslag av mönster och med glada färger på insidan av kragar och knapprader.

Bara att bita ihop och inse att nya tider kommer hela tiden. Personligen kommer jag inte att sakna slipsen, men ibland är (var) det kul att liksom klä upp sig med en snygg och matchande slips.

Jag kommer dock envist att ha kvar Tomteslipsen på julafton som ljuder julsånger när man trycker på den. En trevlig tradition ihop med julmaten.

lördag, februari 11, 2012

Trötter

Viktig uppgift. Barnbarn på besök. Den störste ville se The Voice. Gick väl sådär. Och lille Teodor somnade också tryggt i Albins famn.

fredag, februari 10, 2012

När TV är som bäst

Är du hockeyintresserad? Då har du väl inte missat reportageserien om NHL och Vägen till Winter Classic. Där får man följa New York Rangers och några andra lag på verkligt nära håll.

Den är ruskigt bra filmad och ruskigt bra producerad. Nästan så man får känslan att vara med i gänget och höra allt trash talk inne på rinken.

Förstår bara inte varför de inte lägger den på en bättre tid. Kl 1800 är inte optimalt för en kille som mig. Jag har nämligen en fru som påstår sig ha "paxat" för tramsprogrammet Gokväll som sänds samtidigt i en annan kanal.

Hur kan en vuxen kvinna som fött upp två välartade barn sjunka så lågt att hon "paxar" för ett TV-program som man kan se varenda j---a kväll och vars innehåll ändå bara är same same but different.

Jag hade ju också "paxat", men för NHL-programmet. Jag måste väl ändå ha samma rätt att se "mina" program.

Skillnaden i "paxningsrätten" ligger i att jag är kille, gillar hockey och rent allmänt är en god make och vill se ett program som bara sänds en gång. Hustrun är naturligtvis en god maka och mor, men har icke pga hävd paxningsrätt för den typen av program som hon hänvisar till. Aldrig till ett program som sänds dagligen i åratal.

Igår enades vi om att jag fick se 10-minuterssnuttar på mitt program och så bytte vi till tantprogrammet när det var något extra intressant tantämne.

Ibland måste man bita ihop och acceptera kompromisser.

torsdag, februari 09, 2012

I´m back (varning för nakenbild)

Fast det har jag varit hela tiden, men funderat lite kring livet och så. Ingenting märkvärdigt, men ibland så blir det så att saker och ting påverkar mer än man vill tro.

Som mitt lilla löjliga ingrepp häromveckan. Ingen märkvärdig grej egentligen, men för mig var det en smula omtumlande. Först så kör de in en grej genom hela kroppen och in i hjärtat, sen rusar de hjärtat och någon säger att de måste söva ner mig och ge mig elchocker för att ordna till det hela.

Sen när de så småningom väcker mig så skickar de hem mig utan en enda förklaring till vad de gjort med mig. Det skapade såklart en hel del funderingar i min skalle.

Men under veckan ringde jag upp och fick så småningom förklaringar. Elchockerna var ingenting märkvärdigt. Ungefär som en omstart av en trilskande mobiltelefon eller dator. Du vet "programmet svarar ej. Vill du göra en omstart nu?. YES / NO".

Klådan på/i bröstet var heller inget märkvärdigt. Bara en slags träningsvärk i hjärtat av chockbehandlingen. Märket efter elplattan sitter fortfarande kvar som ett brännmärke nedanför snittet för pacemakern. Rätt coolt om du frågar mig. Lite Rambo-look-a like.



Fick ett uppmuntrande mail från en kamrat som alltid lyckas se livet från den ljusa sidan. Han tyckte min förra rubrik Det finns ALLTID anledning till oro, var bra. Oro betyder tydligen guld på spanska.

fredag, februari 03, 2012

Det finns ALLTID anledning till oro

Först vill jag be om ursäkt för det mild sagt förvirrade inlägget på bloggen igår. Jag skojade inte med att skriva konstigt, jag var 100 % säker på att det jag skrivit helt igenom var korrekt svenska. Jag befann mig i sån slags mental Lutzendimma och visste nog inte riktigt vad jag gjorde.

Sanningen är att det superenkla ingreppet inte gick som det skulle, därav rubriken på det här inlägget, men jag var fullproppad med lokalbedövning, lugnande piller och avslappnande sprutor, så jag brydde mig inte så mycket om vad som hände runt omkring mig.

Plötsligt kom det nämligen fram en läkare och sa att de hade stimulerat fram förhöjd hjärtfrekvens och nu fick de inte ner det till normal nivå.

"-så Göran, vi måste söva ner dig nu ungefär i en halvtimme och ge dig elchocker".

Därefter påbörjade syrrorna att klistra fast plattor på kroppen, och reda ut kabelhärvor som de fäste i plattorna. Jag tror att det var i det läget jag tog fotot av syrran med sprutan i högsta hugg.

Sen hörde jag plötsligt en röst bakom mitt huvud som sa "-okey Göran, jag sätter en liten plastmask över ditt ansikte nu och det vore bra om du tog några djupa andetag".

Så blev det och några sekunder senare blev allt svart och jag seglade långt ut i universum och fick äntligen träffa Thomas di Leva och se hur hans värld ser ut.

Fyra timmar senare, och inte en halvtimme som de sa, ruskade någon på mig och sa att det var dags att vakna. Då låg jag redan i min ursprungliga säng uppe på en avdelning. Vetefan hur jag kom dit. Och inte heller vet jag när jag skrev det förvirrade inlägget.

Men idag mår jag okey och är tillbaka på jobbet, men jag har en ohygglig klåda på bröstets framsida där de fäste en elchocksplatta. Men det är bara en petitess. Jag lever ju och hjärtat slår normalt.

torsdag, februari 02, 2012

The Final Belöning

Godkänd och klar. Belöning till mig själv i väntan på hemförd med dottern.

Klockan. 17:10

Just väckt från nedsövningen. Läste just mitt förra inlägg. Snacka om att inte kunna skriva drogpåverkad

Fick där känslan att Sankte Per gläntade på dörren o frågade hur det gick. "bara fint" sa läkarna. "jaha då får jag åka hem ensam" sa Sankte Per.

Just nu känns det lite svajigt. Det går säkert över.

Klocka 165:36

Den här övervakar mig. Ska ligga i rggläge fyra timmar.

Klokkach 1350

Klart nästar på sista stygga spruta En rejäl sak ni inte så undra.
Oprtationen gick inte dra. Det var tunga äatt söva nrr mig en halvtimme för att ge elskocker. Nu ska jag i liggsi en fyra timer på rygg.

Kl 1040

Klockan 10:25

Invägd, inmätt, blodtryck kollat, puls kollat, lugnande piller svalda, slang i armen inkopplad. Färdigpreparerad. Nu åker vi.
GAAAAHHHH................

Klockan 09:33

Jag hör steg i korridoren. Fan, för sent att fly.

Klockan 09:22

Klockan 09:04

Då är det snart dags för ytterligare en uppgradering.