Efter ett kortare uppehåll med löpningen, så är vi igång igen. Vi, det är hustrun och jag. Efter fjällvandringen var våra kroppar lite slitna så vi har tagit det lilla lugna med löpningen.
Men igår var vi igång igen. Nu är det ju så att jag har fått förmånen att bo i en tämligen lång kropp och med viss automatik även rätt långa ben. Min hustrun är inte lika hög över havet, snarare på nivån kvinnlig medellängd. Eller kanske till och med en aning kortare än så. Men självklart, skönhetsmässigt betydligt över medelnivå. (där räddade jag kvällens middag)
Hur som haver, när vi joggar tillsammans så går det inte så fort. Kan kännas lite frustrerande att så att säga springa med handbromsen åtdragen i fulläge. Men efter 3 km är hustrun klar och jag är lagom uppvärmd, då drar jag iväg som en yster kalv ytterligare 3 eller 4 km i egen takt.
Efter det mår kroppen hur bra som helst.
En fråga har dykt upp angående mitt förra inlägg. Varför åkte pojken inte tillbaka till affären och bytte kalsongerna till rätt storlek? Svaret är att de inköptes i Florida, United States of America. Han tyckte det skulle bli lite dyrt att byta dem.
Det du, det är minsann inte många bussgubbar som går omkring med coola kallingar från Flååååårida.
