Gårdagens jävlaranamma satt i även idag. Fast det satt hårt åt. Bestämde redan i går kväll att det skulle bli en tidig morgonlöptur idag.
Men du vet hur det är, man sitter vid köksbordet, tar en kopp the och en leverpastejmacka, läser DN om Sveriges fantastiska upphämtning mot Tyskarna, det är kolsvart ute och livet känns rätt behagligt.
Då känns en löptur ute i kalla mörkret långt borta. Men icke. Då gäller det att bita ihop, tänka att man inte bara kan lubba runt i omgivningarna när solen skiner utan man måste verkligen kämpa, övertala sig själv.
Och så blev det, nynnandes på låten On The Road Again med gruppen Canned Heat. Från någonstans runt mitten av 80-talet eller så.
På lunchen inhandlades en reflexväst för kommande löpturer i mörket. Förmodligen redan i morgon bitti. Men säker kan man ju aldrig vara.