Lite dåligt samvete fick jag trots allt när jag fick reda på att det går åt två kor för att få strängar som räcker till ett racket. Två stackars kossor har fått sätta livet till för att jag ska kunna stränga om mitt racket. Får verkligen hoppas att de slaktades av andra anledningar än för att sitta på tennisracketar.
Ska försöka att inte tänka på de två stackars kossorna ikväll då jag och min son Marcus går in i SollentunaMästerskapet i klassen generationsdubbel. Om min fot håller. Strax före jul stökade ju Tomten, eller om det var hans kompis Gud, till det för mig, berättade ju om det i ett tidigare inlägg.
Men det här är viktiga grejer, här måste kämpas ända in i kaklet, uttänjt ledband eller inte. Om Gud (om hen finns) vill och stödjeförbandet håller.