Vi hade tur, vi fick platser i logen. Lugnt och fint och med god plats för benen.
Stycket handlar om, som du säkert redan vet, motsättningar mellan Puertoricaner och Amerikaner, under mitten av 50-talet. Många människor på scen, det sjöngs och dansades.
Men något saknades. Glöden, passionen. De två huvudpersonerna Tony och Maria, saknade i mina ögon all form av utstrålning och dansen såg ibland ut mer som truppgymnastik än dans.
Förställningen var mycket våldsinspirerad och det drällde av rasistiska kommentarer i dialogen.
Men som helhet får pjäsen ändå fullt godkänt av mig.
Som vanligt fullt betyg till pausfikat. Den är gången en kopp the och en slags chokladkaka. Utsikt högt över Plattan vid Sergels Torg. Därifrån hade vi full koll på vilka vi skulle gå till om vi ville avsluta kvällen med lite drogintag. Men det ville vi inte.
