Under dagens morgonpromenad konstaterades följande.
Man kan möta folk lite här och var, på trottoarer, i affärer och liknande. Man tittar inte ens på varandra, än mindre hälsar.
Men i motionsspåret blir det annat. Folk man möter och som man aldrig sett tidigare, säger glatt hej hej, precis om man vore närmsta granne.
Min hustrus och min förklaring är att det är ett slags fredshälsning. Man säger ett glatt HEJ, för att visa att man har fredliga avsikter och inte kommer att hoppa på en bakifrån. Svarar man då själv ett glatt hej hej så är fredssamtalet lyckat och vi kan båda vandra vidare utan rädsla.
Samma sak gäller barn man möter på vägar där det inte är så många andra. De hälsar glatt för att på något sätt stämma av t.ex mig som de möter. Svarar man då med ett käckt hej på dig, så känns läget lugnt och ingen har något att oroa sig för.
Så måste det vara. Hej hej.
