Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Nu gör jag nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017.

lördag, september 28, 2013

Jag är kränkt

Jag är en vanlig människa som alla andra.
Jag är född i Sverige av svenska föräldrar.
Jag har bott i Sverige i hela mitt liv.
Jag har årligen betalat både statlig och kommunal skatt sedan jag fyllde 17.
Jag förekommer inte i något brottsregister.
Men ändå.
Jag finns i massor av register som Svenska Staten har.
Jag finns i massor av register som Danderyds sjukhus har.
Jag finns i massor av register som Sollentuna kommun har.
Jag finns i massor av register som Google har.
Jag finns i massor av register som jag inte ens känner till.

Som fri människa blir jag väldigt upprörd över detta när jag tänker efter.

Så jag känner mig kränkt.

Jag vill ha ersättning för detta. Jag vill ha skadestånd av Svenska Staten. Eller av EU.

Visserligen har ingen på något sätt missbrukat uppgifterna i de här registren. I alla fall inget som jag känner till. Men jag känner mig ändå kränkt.

250.000:-. Det är en lagom summa för att jag inte längre ska känna mig kränkt. Om den är skattefri alltså.

torsdag, september 26, 2013

Jag har några frågor

1: varför är min gräsmatta som allra snyggast och grönast när hösten kommer. Det borde den vara på sommaren.

2: varför har jag nu inihelve ont i HÖGER arm? Förra veckan var det ju den vänstra som konstrade.

3: varför längtar jag redan till nästa träningspass? Körde ju ett pass idag med PT-Tommy. Bokade förresten in ett pass med honom varannan torsdag fram till jul. Till att börja med alltså.

4: varför kommer alla bussbokningar när vi redan har fullt upp? Varför väljer alla ungefär samma datum?

5: varför tycker jag det är görtrist att köpa vanliga kläder när jag kan gå bananas på sportkläder?

6: varför har Apples nya Ios (eller vad det nu heter) ändrat avfyrningsknappen på kameran?

7: varför sitter jag överhuvudtaget kvar på kontoret nu när klockan är 19:00. Och skriver en blogg?

Ja, som du ser kretsar mitt liv just nu kring några av livets stora och aktuella frågor.

onsdag, september 25, 2013

Dubbelt träningspass

Knappt återuppstånden och klar för drift efter mina små kroppsliga skavanker, så gick jag igång rätt tufft igår.

Först kom ett erbjudande från svärsonen att ta en cykelrunda som träning. Undrar om han blev inspirerad av mig för att jag ska köra Vätternrundan, för plötsligt anmälde han sig till nästa års Cykelvasa. Så han behöver också massa cykelmil i benen.

Topp, sa jag och smet tidigare från jobbet, hojade till Danderyds sjukhus där vi bestämt mötesplats. Alltså VID sjukhuset, inte I sjukhuset.

Först körde vi tydligen tävlingen Köra Ifrån Svärfarsan, men efter en liten stund sansade han sig och vi körde ihop i ett för mig rätt tufft tempo, men ändå så vi kunde hålla jämna steg. Då och då frågade han mig om jag var okey, jag tror han var lite orolig att jag inte skulle orka.

Hela tiden tänkte jag att jag behöver ju inte känna mig svagare, killen är ju ändå typ 25 år yngre. Kände mig mest glad att han verkade tycka det var okey att hoja med svärfarsan.

Vi kämpade på i 3,5 mil vilket tog drygt 2 timmar inklusive lite felkörning runt Täby Centrum och lite sirklande runt en jäddrans massa bilar i bilköer. Men vi klarade rundan helskinnade, men båda två rätt trötta i kropp och ben.

När jag kom hem fick jag en rejäl pastamiddag av kära hustrun, och efter den direkt iväg för en viktig tennismatch. Trodde nog att jag inte skulle orka en hel match, men adrenalinet nästan sprutade ur öronen på mig och jag kände mig tokladdad. Enkel seger med 6-2, 4-1 innan timmen tog slut.

Väl hemma igen landade jag mer eller mindre utslagen i soffan och blängde på TV:n utan att egentligen titta. Kände mig helt tömd på energi. Det blev en tuff dag, faktiskt lite tuffare än jag tänkt mig.

En sak verkar stämma. Min PT säger att jag nu nått nivån då jag får endorfinkickar när jag tränar och det är faktiskt en väldigt behaglig känsla. Så jag fortsätter. Ikväll väntar en ny tennismatch.

PS. Jag jobbar rätt hårt på kontoret också. Ifall du undrar om jag bara är ute och leker.

tisdag, september 24, 2013

Jag har hittat nya ovänner

Jag har nog möjligen hittat nya vänner också och inte bara ovänner minsann. För det är ju det där med cykling. Det är besvärliga grejer det. Särskilt om man ger sig ut i trafiken.

Inte nog med att man måste hålla stenkoll på alla bilar som far som illbattingar med typ 2 cm marginal, vi har även alla morsor med barnvagnar att hålla koll på också. Och alla barn. Gamlingarna får vi heller inte glömma.

Alla vet inte skillnaden på gångbanor och cykelbanor nämligen. Mammor med barnvagn går gärna i bredd, även om de råkar gå på rena cykelbanor.

Barn på cykel som man möter ska vi knappt tala om. De vet inte ens vad höger och vänster är utan vinglar hej vilt från sida till sida och tycker livet är lite lattjojajbans och en gubbe på cykel som de möter är ju bara kul. Det tycker jag också, men inte när man kommer susande i 30 km/tim. Då är det knepigt att hinna väja.

Sitter dessutom skorna fast i pedalerna gäller det att veta vad man gör så man inte stupar rätt ner i gatan.

Hittills har jag klarat mig från allvarliga incidenter, men ändå, om folk ändå kunde hålla sig undan, vad lätt det vore.

För det är rätt härligt att cykla när man inte behöver väja, vara livrädd, eller behöva bromsa i onödan. När man väl kommer ut på plan mark, en lång raksträcka och man petar i växel efter växel och till slut pitchar man i "artan", artonde växeln, ja då infinner sig en härlig känsla av frihet. Man behöver knappt trampa för att ligga i 35-40 km/tim. Och då är jag ändå nybörjarnas nybörjare. Undrar förresten om jag inte rent av behöver en ny hoj med 24 växlar?

Min fru gillar inte den tanken. Hon tänker mer på att motsvarande peng istället kan läggas på inhyrande av lämplig hantverkare som kan fixa alla skavanker på vårt hus.

Men vad är en hantverkare mot en ny röd och fin racerhoj med 24 växlar?

måndag, september 23, 2013

Fasicken vad jag är frisk

Är frisk som en nötkärna. Det fick jag veta idag på min strokehalvsårskontroll. Samtliga uppmätta värden var till och med bättre än för ett halvår sedan. Kalasbra.

Bara liiite rundare om magen och bara liiite tyngre än i mars. Men det ordnar jag till i höst.

Bortsett från att jag är frisk som en nötkärna har jag ju som du vet lite ont i knät pga artros, min vänstra arm är svullen och jag har hysteriskt ont i ryggen. Men som sagt, bortsett från det är jag en frisk människa.

Bara så du vet.

onsdag, september 18, 2013

Svensk sjukvård

Man ska inte klaga på den svenska sjukvården. Det ska man inte. Den funkar helt suveränt.

Idag fick jag så att säga tummen ur och fick en tid på vårdcentralen för att kolla upp min supersvullna arm.

Läkaren Carmen, som kommer från Rumänien, såg bekymrad ut och gissade på att det var vätska i armen, men för att kolla upp extra så fick jag visa upp armen för hennes kollega, okänt namn men jag gissar på sydamerika som ursprungsland.

På grund av min tidigare stroke, så remitterade de mig till Löwenströmska sjukhuset för en ultraljudkoll. Så jag for dit, undersöktes av den här Dr Snuggles-maskinen, som rattades av ännu en man med okänt namn, och jag gissar hans ursprungsland till mellanöstern. Maskinen bestämde att inga fel fanns i min arm. Fine.


Tillbaka till Doktor Carmen som ordinerade tryckförband i en hel vecka. Så nu ska jag se ut såhär i sju långa dagar.
Nu tror du säkert att historien slutar här. Men icke. Några timmar senare ringer Dr Carmen och berättar att hon tog upp mitt fall på ett läkarmöte och de var alla eniga om att jag bums borde uppsöka akuten på Danderyds sjukhus, så de skickar en remiss dit. Jag blev ju såklart alldeles iskall men for tid på en gång.

Behövde vänta max 5 minuter innan de ropade upp mitt namn och jag blev kollad av två manliga sjuksköterskor, jag gissar Sverige som deras ursprungsland. Efter ytterligare några minuter kom en doktor, jag gissar Stockholm som hans födelsestad, och ställde tusen frågor som jag glatt besvarade.

Han bedömde det som faran över. Sannolikt hade ett blodkärl brustit på förra onsdagens lunchträning och därmed orsakat blödning och svullnad inne i armen. Borde går över på en vecka trodde han.

En stor tung sten föll därmed från mina axlar, och för att fira min pånyttfödelse tryckte jag i mig en hel chokladkaka på hemvägen. Heja Sveriges sjukvård, fan vad bra ni är alla läkare och syrror.

Till sist bara en liten notering. I går kväll såg vi Fredrik Lindströms enmanshow "Även svenskar är människor" på Cirkus i Stockholm.

Jäddrans så bra och rolig han var. Om han gör showen någon mer gång, tveka inte, köp biljett så fort du kan.

tisdag, september 17, 2013

En får aldrig vara riktigt glad

Åter i den färgglada vardagen. Båten är hemma vid vinterhamnen, om än inte upptagen ännu. Masten blev dock uppburen tidigt i morse. Finns på bild ute till höger på Instagram.

Men jag är sur, skitsur. På Telia. Häromdagen i båten, när jag kollade SVT play så slutade det att funka. "Din surfmängd är slut, skicka sms och köp mera" fick jag som meddelade.

"Teknisk fel. Hälsningar Telia" fick jag som svar. Kunde inte ens Twittra eller Instagramma. Jag som hade SÅ mycket att visa och berätta om den sista delen av seglingen. Nu missade du det. Tack Telia.

Varför är jag inte glad nu då? Jo min kropp strular. Efter förra veckans lunchträningspass svullnade hela vänster arm upp rejält och när jag klämmer på armen känns det som att klämma på en falukorv. Stenhård. Svullnaden lägger sig inte, så jag måste nog knalla iväg till vårdcentralen och kolla upp det.

Men först och snart ett besök hos kiropraktorn, för efter seglingen låste sig min rygg och gör ohyggligt ont när jag rör på mig. Och jag som ska på teater ikväll.

Som en liten obetydlig parantes struntade jag i ryggontet i går kväll och lirade en dubbeltennismatch. Tänkte att det mjukar upp ryggen.

Nu ska du få veta en världsnyhet. Tennisspel mjukar inte upp ryggar. Tennis gör ryggont värre.

Värre blev ändå det mentala ontet eftersom jag och min partner fullständigt tillintetgjordes. Vi blåsten av banan. Förnedrades. Det gjorde värre ont än ryggen.

Man får som sagt aldrig vara riktigt glad någon längre tid.

onsdag, september 11, 2013

Bussåkare i blodig cykelkrasch

Jag har gått överstyr. I flera bemärkelser.

På grund av utmaningen att hoja runt Vättern nästa år har min träningsdos ökat rejält. I stort sett varenda dag innehåller någon form av träning. Tennis, cykling, löpning eller funktionell styrka på gymmet. Min fru tycker att jag gått lite överstyr i det här projektet. Med viss rätt kanske, men det är ju så himla kul med hela den här vansinniga Vätternrundautmaningen.

Vad som än händer under den rundan FÅR jag inte bryta pga att jag inte skulle orka. Jag FÅR inte bryta av en sån löjlig orsak.

Idag t.ex cyklade jag och Sofia ca 1 mil till gymmet där vi skulle köra en lunchträning med vår PT Tommy. Han hade garanterat besökt helvetets mörkaste delar och bestämt att vi skulle få en träningsdos därifrån. 

Jäklar i min lilla låda så trött jag var efter det passet. Och så säger karln att idag var det bara lite lugnt eftersom det var första passet för hösten. Tjenare.

Sen cyklade vi en mil hem igen. Det var då det hände. Hade precis kommit hem och jag skulle kliva av cykeln, men jag var så jäddrans trött att jag tappade balansen och hann inte få loss rätt fot från pedalen. Jag har såna där riktiga cykelskor som man klickar fast i pedalen och för att lossa foten måste man vrida den.

När balansen blev fel orkade/hann jag inte vrida loss rätt fot, så jag föll som en fura rätt ner i gatan.


Cykeln klarade sig fint, men de fysiska skadorna blev synnerligen omfattande. Blodvite uppstod. Hur den mentala skadan kommer att bli vet jag ännu inte, men arbetslusten fick sig nog en känga. Vi får se om jag måste sjukskriva mig ett par månader eller så för att så sakteliga kunna komma tillbaka till vardagen igen.





tisdag, september 10, 2013

Jag har börjat med stayups. Är det onormalt?

Vet inte riktigt om man kan kalla det att jag kommit ut. Men det har jag ju på sätt och vis. Tänkte bara visa mina nya fina stayups. För det är väl så det kallas det jag nu har börjat med.

Men eftersom även unga människor läser den här bloggen har jag "blurrat" lite på bilden så jag inte blir anmäld för sexuella trakasserier.


Vet inte om det anses sexigt eller inte med stayups på män, men värmer gott när man cyklar, det gör de. Det är nämligen cykelbenvärmare som man helt enkelt kan ta av om det blir för varm. Fiffigt va?

På lunchen ska jag lära mig byta cykeldäck, på Instagramet ute i högerkolumnen kan du läsa vad som hände i morse.

torsdag, september 05, 2013

Träningsrapport

Då är vi igång med den seriösa träningsdelen inför Vätternrundan.

I morse körde jag mitt första riktiga pass. Började lite löst med 1 mil, det fick räcka. Funkade fint förutom att det nu gör ont som tusan på kroppens sittfunktion. Så idag jobbar jag lite annorlunda.


tisdag, september 03, 2013

Dags att boka skidresa

Äntligen. Nu öppnar vi portarna till bokningen till vår skidresa till Österrike vecka 9 2014. Mer info hittar du på www.sallskapsresor.se

Du hänger väl med? Sprid gärna infon vidare till alla dina bekanta.





måndag, september 02, 2013

Konst, drottningen och jag

Tänk så det kan bli. Drottningen kanske är en stalker. Det visade sig nämligen i helgen att hon och jag  hänger på samma ställen. Tillfälligheter? Skulle inte tro det.

Häromåret stötte vi ihop på TUR-mässan i Göteborg och igår på Artipelag i Stockholm. Igår var kungen med också. Han så otroligt uttråkad ut. Tjejen i vitt är drottning Sonja från Norge. De övriga du ser på bilden är hela säkerhetspådraget. Förutom killen i rött som stod i vägen för en helhetsbild av sällskapet. Viss skillnad mot när Herr Obama stänger hela stan.



Så en kort recension av Artipelag. Väl vär ett besök. En fantasisk byggnad i superskön miljö. Och utställningen som visas nu i september och också värt ett besök.

Så har jag nu införskattat en cykel. Du ser det eleganta fortskaffningsmedlet  ute i högerkolumnen på mitt Instagramflöde.

Vi tränade också på målgångsintervjun i Motala den 14 juni nästa år. Man måste träna på allt. Nästa steg är att träna rumpan, för den gör ju så ohyggligt ont efter bara fem minuters trampande.


PS. För den säkerhetsmedvetne så har jag faktiskt en hjälm också, men eftersom man ser rätt töntig ut i en sådan tog jag av mig den i just den här intervjun.