Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, juni 30, 2014

Överkörd, omkullsprungen och förnedrad

Redan kl 19 måndagen den 30/6 stod det klart att jag inte vunnit juniomgången i tävlingen "flest-träningstimmar-i-familjen-plus några till".


Ingen idé att träna 11 minuter till för Sofia kommer punktmarkera mig ända fram till kl 2400. Om jag tränar 11 minuter, kommer hon också att träna 11 minuter. Om jag ger mig ut på en cykelrunda på 4 timmar, så kommer hon att ge sig ut och springa i 4 timmar. Så jag ger upp juniomgången.

Känns lite surt för om jag hade vunnit den så hade övriga deltagare fått bjuda mig på en anständig restaurangmiddag. Det priset hade jag instiftat, övriga bjuder den som vinner tre månader i rad. Men nu utgår det priset. Gäller inte längre. Inhiberat, cancellerat, avbokat.

Jag som trodde min seger var klar redan innan juni ens började med tanke på Vätternrundan, men vem kunde ana att Sofia skulle lägga sig i hårdträning för diverse swimrun-lopp och multisport-lopp.

Fan också, sketna 10 minuter från en maffig restaurangmiddag, sånt suger fett, som vi äldre ungdomar säger.

Vad en del övriga tävlingsdeltagare ägnat juni åt vet jag inte. Bara att de nu offentligen hängs ut som träningsovilliga soffpotatisar. Trots att de är min familj. Nån j-a ordning måste det ju ändå vara.