Jag, och svärsonen Jonas, gjorde lite tvärtom. Vi började pendla FRÅN jobbet till vår tillfälliga bostad i stugan utanför Trosa. Alltså Jonas och jag bor inte ihop, Jonas fru=min dotter, har flyttat ut sitt kontor till stugan och min fru och jag bor där hela den här veckan för vi har hantverkare i huset hemma. Så därför pendlar vi den här veckan. Där har du bakgrunden.
Vi har pendlat med bil men igår bestämde vi cykling. Eftersom ingen av oss är självmordsbenägen så valde vi bil till Huddinge sjukhus och så startade vi vår cykling därifrån och inte innifrån city. Alltså från sjukhusets parkering, inte för ett besök på psykmottagningen, som kanske hade varit lämpligare.
Efter en halvtimme kom regnet. Det vräkte ner. Vi tog skydd i skogen under några granar. Sen fortsatte vi tills nästa störtskur. Även då tog vi skydd i skogen. Sen fortsatte vi tills nästa störtskur. Då hade vi tur, ett jättefint café dök upp bakom en sväng.
Där intogs fika och den garanterat godaste chokladbiskvie jag någonsin ätit. Den var hembakad. Jag betraktar mig själv som en chokladbiskvieexpert och som sagt, detta var en exceptionellt god biskvie.
Två muppar (i varje fall en) tar en fikapaus så regnet kan dra förbi
Vi bestämde då att vid cykelpendling till/från jobb som överstiger 5 mil skall alltid en obligatorisk fikapaus ingå.
Sen slutade regnet och vi fortsatte ner till Skanssundet för färja över till Mörkö. Där hade inte en droppe fallit på hela dagen.
Efter landstigningen på Mörkö kämpade vi oss genom motvinden ända ner till stugan strax utanför Trosa. Det blev en lång pendling, 7,3 mil för att vara exakt.
Det här var första gången som jag cyklade i regn. Jag lärde mig följande av den här turen:
- när det regnar blir det ohyggligt otrevligt att cykla
- granar är inget vidare som regnskydd
- när det regnar är bromsverkan synnerligen usel
Dessutom lärde jag mig följande:
- Södertörn har en väldigt vacker men kuperad terräng. Men på ett trevligt sätt. Många jobbiga backar uppför men dessbättre lika många trevliga backar nedför.
- Mörkö är platt och rätt tråkig att cykla på
- vägen från Hölö till Trosa har en ny och superfin cykelbana.
Dagen efter, alltså idag, hojade vi tillbaka samma väg till våra jobb. Inklusive fikastopp vid Rosenhill. Kul, eftersom jag bor på Rosenhillsvägen fast i en annan del av världen.
Här startar vi pendlingen tillbaka till våra jobb, noga övervakad av Reka
En sak till, under en rätt lång och smal sträcka vid Lidatrakten, både mötte och passerades vi av otroligt antal lastbilar. De låg som ett radband mest hela tiden, men ingen, säger ingen, körde förbi oss på ett farligt eller ens obehagligt sätt. Samtliga saktade in och avvaktade lite om det inte gick att köra om oss och lämnade flera meter i utrymme när de brakade om oss. Full respekt för alla dessa chaffisar. Känner du någon så berätta det gärna.
Nä, det där med cykelpendling är ingenting för mig. Inte till landet i alla fall. Lite väl långt. Men kul var det.