Vårt före detta barnrum, lite senare ungdomsrum, lite senare tonårsrum för att till slut bli omstrukturerat till min man cave. Bara mina prylar. Ordning blandat med oordning. Oavsett så har jag, bara jag, vetat exakt vad var sak haft sin givna plats.
Idag tog jag mitt rum till en ny nivå, en cycling wardrobe. Jag är nöjd, och min hustru blev djupt imponerad.
Som framgår har jag under året investerat i alla typer av tröjor, för varje typ av väderlek, för varje typ av gradantal. Alltid beredd, det är mottot.
För att rummet ska komma ihåg dess rötter, så står den lilla hästen Milton troget kvar och har full bevakning på dyrgriparna som hänger ovanför.
Skulle något barnbarn händelsevis få lust att sova över hos farmor och farfar, så visst, visst kan jag då tänka mig att lägga kläderna i en hög i ett hörn. Eventuellt.
I morgon ska jag ut på en distanstur med Fredrikshof, har ännu inte bestämt vilken outfit jag ska ha. Avvaktar morgondagens väderrapport så kan jag bläddra lite bland kläderna och liksom känna mig för vad som blir rätt för dagen.