Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, september 28, 2014

En helg i träningens tecken

En rätt jobbig helg, det måste man nog säga. Började med ett väldigt bra fredags(lång)lunchpass på gymmet. Fokuserade på överkropp eftersom benen skulle få sitt både på lördagen och söndagen.

Skönt att vakna på lördagsmorgonen med träningsvärk i armar, axlar, rygg och mage. En perfekt känsla inför premiärträningen tillsammans med Team Rynkeby. Spinning. Aldrig provat den träningsformen tidigare.

Spinningledare Lars gick ut stenhårt. Precis som förhandstipset. Det måste man säga. Sen ökade han tempot. Inget mes, inget snack om att det var första passet. Fullt ös. No mercy.

Inte en enda sekund fick vi låta benen vila under hela passet på 55 minuter. Inte en enda sekund. Jag fuskade två gånger, men bara pyttelite. Märktes knappt. Bara så krampen försvann i ett baklår.

Jag har också fått klart för mig om sanningen bakom den här bilden på Monster-Lars som jag publicerade häromdagen.


Bakom det blå skynket ligger 38 helt utslagna Team Rynkeby-cyklister efter, enligt Monster-Lars, ett ordinärt spinningpass. Det förklarade ett och annat på mitt första pass med Lars, som när han klivit av sin cykel visade sig vara en supertrevlig kille. Snäll-Lars liksom.

Som tydligt framgår av den här bilden är årgång 2015 av TR Stockholm betydligt tuffare än tidigare årgångar. Vi lyckades till och med le in i kameran.


Kan inte påstå att det här var den roligaste träningen jag gjort i mitt liv, men inser att den är nödvändig. Jag/vi kommer att bli hur starka som helst när våren kommer och vi ger oss ut på vägarna för "riktig" cykling. Längtar redan.

Efter träningen hem och duscha, äta och sen iväg med hustrun till Dramaten och en matinéföreställning av pjäsen Dödspatrullen, möjligen regisserad av en viss Lars. Möjligen alltså.
 

Pjäsen handlade om gamlingar på ett äldreboende. En komedi, som stack lite i hjärtat eftersom jag själv kanske sitter där om bara typ 20 år. Trots allt en kul pjäs med många skratt, men i sanning fick jag kämpa som en galning för att hålla ögonen öppna. Mer än en gång dåsade jag till och tappade lite fokus på pjäsen. Tror inte hustrun märkte något av det.

Sen blev det söndag och en årstid man kan klä sig riktigt kinky när man ska ut och träffa likasinnade.


Fortsatt träningsvärk i armar, axlar, rygg och mage plus nytillkommen träningsvärk både fram och bak på låren. En absolut perfekt grund för riktig och rejäl distanscykling med Fredrikshov och 21 cykelsugna figurer. De flesta av dem klarar lätt Vätternrundan med SUB 11 eller ännu snabbare. Och så jag.

Lyckligtvis var turen annonserad i mellangruppsfart, dvs en fart som även jag kan hänga med i och med Mäster Anders rytanden så höll sig snabbisarna i skinnet. De värsta 10 fick köra själva i förväg.

Turen gick från Hammarby Sjöstad ner till Rosenhill på Södertörn, där fika intogs. Där fanns också cyklister från Hovets Farstasektion med bland andra The Living Legends, Bosse Diesel och Herr Bruse. Och sen hojade vi såklart tillbaka igen.


Det stog 10,8 mil på mätaren när vi kom tillbaka igen. Fikadags igen med de som orkade ända fram.







Märkligt, som vanligt dyker alltid en mystisk gubbe med gula glasögon upp och förstör bra bilder. Typiskt.