Började rysligt trevligt med ett tufft cykelpass ute på Ingarö. Det blev som utlovat, högt tempo, teknikträning, spurtträning och avslutningsvis backträning i riktigt svettiga backar.
I den värsta backen, när jag trots nedväxling till absolut lättaste växeln, och det ändå gick väldigt tungt, tänkte jag bara som ett mantra. Mur de Huy, Mur de Huy, Mur de Huy. Alltså mardrömsstigningen som vi i Team Rynkeby måste uppför under vår cykling genom Belgien. Den här backen var bara några hundra meter, Mur de Huy, är 1 km. Ja ja, det blir också en utmaning. Jag gillar utmaningar.
Som vanligt efter en Hovetträning så blev det en traditionell after bike i Gustavsbergs hamn. Jag föreslog att vi skulle fika utomhus, men blev rejält nedröstad. Veklingar.
Sen full gas hemåt och ombyte till lämplig klädsel för båtfix. Dotter och svärson seglade upp kärran från Dalarö och ankom masthamnen vid 2-tiden. Dags att plocka ner masten alltså. Man får inte vara höjdrädd som seglare när vindmätaren ska plockas ner. 15 meter stege för att nå toppen.
Master är tunga grejer, tur att jag kör på gym.
Sen kom regnet. Och som det kom. Blixt och dunder och regn som fullkomligt vräkte ner. Men med rätt kläder och rätt humör spelar det ingen roll för nu var det dags för svärson och jag att köra båten genom regn, blixt och dunder till själva upptagningshamnen. I morgon tar jag upp båten på land, då är båtsäsongen slut.
Inte mycket till segling blev det i år. Jag seglade ner båten till sommarbojen i Trosa i juni, och sen hem igen några månader senare upp till Dalarö där jag blev avlöst. Om det kan du läsa här.
Det kan man inte kalla en intensiv seglingssommar inte. Det är cyklingens fel. Som blev desto mer intensiv. Och minst lika kul. Kanske kuligare rent av.