Många premiärer blev det. Och ett platt fall

Så har då äntligen premiären på MTB-cykel skett. Har aldrig suttit på en dylik men nu var det dags.

Fick för ett tag sedan en födelsedagspresent som innebar en resa upp till Högbo Bruk, en MTB-tur i skogarna där och sedan en gourmetmiddag som belöning för det.

Taggad upp över öronen åkte vi upp på fredagsförmiddagen, checkade in och hämtade ut min cykel.

Passade även på att, dagen till ära, bära min nyinköpta Team Rynkebyjacka för första gången. Kändes speciellt och jag kände mig extra stolt faktiskt. 

Så kände sig även Reka som också fick följa med.

Så bar det iväg över stock och sten. Eftersom det var första gången för mig gick det väl i sanningens namn lite taffligt, men ändå hyfat bra.

Full kontroll över hela ekipaget så här långt

Sen gick det, för att ta det kortfattat, käpprätt åt helvete. I en knepigt parti fullt av stenar så tog det plötsligt tvärstopp mot en sten som jag inte såg. Först stannade cykeln, jag for som en raket rakt över styret och landade en bit framför cykeln, och sen kom cykeln farande uppifrån och ner och landade med sadelspetsen rakt på min ryggrad.

Det gjorde ont så-in-i-h.....e, så min första tanke var att nu jävlar, nu blir det inget Paris, nu gick ryggraden av. Så kändes det. 

Det gör ont att kracha

I´m alive, I´m alive

Lyckligtvis gick inte ryggraden av, blev bara ett blåmärke. Och ett på låret som också fick sig en kyss efter luftfärden. Säkerhetsbälte för cykel, kan det vara en affärsidè. Eller krockkudde?

Dessvärre gick det värre för cykeln, växelreglaget till framväxeln bröts helt av och blev oanvändbart. 

Upp igen och vidare över stockar och stenar. Jäklar vad kul det var.

På kvällen gourmetmiddag där jag laddade inför dagens spinningspass med allt det som bjöds på efterrättsbuffébordet. Inget fick gå till spillo.

Ibland är det ett tufft jobb att träningsladda. Stapeln du ser är redan uppätna smaskigheter.

På lördagsmorgen blev det lite dålig stämning. Kl 08 bestämde jag att vi skulle ses i frukostmatsalen för att hinna hem i tid till Team Rynkebys spinningträning. Sånt får man inte missa.

Det hördes negativa kommentarer vi bordet som "vafan, du kan väl hoppa över en träning i alla fall, det är väl inte hela världen. Tänk vad trevligt vi kan ha här uppe några timmar till".

En annan sur kommentar var "då får du tamigfan cykla på din j-a spinning så pulsmätaren står på rött hela tiden, nåt straff ska du ha".

Jag stod emot all övertalning så vi åkte hem, in med en energigel, och sedan direkt iväg till spinningen. Uj uj uj, vad det tog emot att spinna. Kroppen skrek av obehag och jag ångrade att jag inte stannade kvar en stund till på Högbo Bruk.

Kanske, möjligen, påverkade Brukets efterrättsbuffé lite av den känslan i kroppen. Möjligen alltså, men långt ifrån bevisat.

Efter en timme var den pinan slut och nästa tog vid. Ytterligare nästan en timme, nu med styrketräning med fokus på mage och baksida lår.

Och vet du, när jag satt i bilen på väg hem, så översköljdes jag av en superhärlig nöjdhetskänsla i hela kroppen.

Kompistortyr? Här jobbas det med baksida lårmuskeln. 

Nu kommer sannolikt svåra förhandlingar att ske vid regeringsammanträdena vid hemmets frukostbord. Jag kommer att lägga fram en proposition om inhandlande av ytterligare en cykel, en MTB eller cyclocross.

Jag kommer att lägga fram tydliga och enkla förslag hur vi skapar både utrymme och finansieringsformer i budgeten för detta. T.ex genom att skjuta fram vårens långweekendsemester ett år och att minska en smula på klädkontona. Kanske det gamla hederliga studenttricket, Nudlar, kan återinföras på menyn.

Jag vet att det kommer bli tuffa förhandlingar, mycket tuffa, särskilt som jag just i dagarna ska betala min Team Rynkebycykel. Men jag är ändå försiktigtvis positiv. Åtminstone fram till vårt första sammanträde på måndag morgon.