Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, november 16, 2014

Jag är i en formsvacka. Tror jag.

Är rätt nöjd med min träning så här långt. Har kämpat på i gymmet, i löparspåret och i spinningssalar.

Idag söndag, hade jag bestämt mig för en liten cykeltur. En jämförande tur i Täbytrakterna för att jämföra tiden för samma runda för tre månader sedan.

Igår hade Team Rynkeby Stockholm uppgiften att bemanna vår monter på cykelmässan, så jag tänkte att jag idag kunde ta en runda i Täby för att så att säga vara solidarisk med våra kollegor från Täbyteamet som bemannar montern idag.

Vi har ju ändå samma mål, A/samla in så mycket pengar vi bara kan till Barncancerfonden. B/ cykla till Paris, fast via olika vägar.

Vi är ju trots allt ett team, det är därför vi heter Team Rynkeby. Alla har samma mål, bara olika ortstillägg efter Team Rynkeby. Solklart, eller hur? Så medan de stog i montern tog jag på mig den tunga uppgiften som ambulerade varumärkesbärare genom att ta en cykeltur i deras hemmatrakter.


Tillbaka till cyklingen. När jag öppnade dörren idag för att gå ut och hämta morgontidningen fick jag tillbaka den på näsan, det blåste ordentligt kan jag säga.

Så gott som omedelbart satte sig Den Onde på min vänstra axel och kraxade "-bra Göran, nu kan du ta en lång frukost, sen kasta dig ner i soffan och zappa mellan jätteroliga tv-program, det är du värd".

Jo, det skulle ju kännas skönt, cykla kan man göra när det är bättre väder, du har rätt, svarade jag.

Då drog någon mig i högra örat och väste "-lägg av Göran, sen vrålade han rätt in i örat, "-DIN LATE JÄVEL, NU SKA DU KLÄ PÅ DIG OCH GE DIG UT OCH CYKLA". Det var Den Gode, som var väldigt lik Paulo Roberto. "-JAG HAR JU LÄRT DIG ATT OM DU BARA SKA TRÄNA NÄR DU HAR LUST BLIR DET INTE MÅNGA PASS".

Nä nä, svarade jag och gick pliktskyldigt in och klädde på mig cykelrustningen, och gav mig iväg.

Hade först tänkt att ta det lugnt, ett slags rehabpass för knät, men redan efter någon kilometer så ville jag dra på lite. Liksom testa hur Spinning-Lasse (f.d Monster-Lars) och DiscoGöran (aka GDY, Göran Den Yngre), klarat sina uppdrag så här långt. Kort sagt, har jag blivit bättre? Starkare?

Nja, vet inte riktigt. Rundan på lite drygt tre mil gick en aning långsammare än sist, men å andra sidan tog jag flera tunga backar på tyngre växlar än sist. Så grabbarna för godkänt. Det får inte jag.

Jag är missnöjd, borde som vanligt gjort det lite bättre. Varför gick det långsammare? Kan inte bara varit motvinden. Temperaturen? Var bara lite drygt 4 grader ute. Bara en vanlig formsvacka? Eller?

Nåväl, i morgon har vi ett spinningspass igen, då får jag väl ta i lite extra.

Men man måste också leva i nuet, tycker min kära hustru, så därför kommer (måste) jag ägna de närmaste timmarna åt klassiskt hushållsarbete som dammsugning, undanplockning, urplockning ur diskmaskin, åka och slänga tidningar och glasflaskor. Såna där typiska manliga saker.

Fast på vägen åker jag nog till ett shoppingcenter och kollar en grej som jag just kom på att jag behöver. I princip en helt oumbärlig pryl. Särskilt när man ska ägna sig åt hushållsarbete. Tror jag börjar med turen till shoppingcentret.