Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, april 05, 2015

Premiär med Team Rynkeby

Så var vi då äntligen igång med utecyklingen. En av de dagar jag sett fram emot ända sedan i början av september då Kapten Patrik ringde mig och sa: "-grattis Göran, du har blivit uttagen till Team Rynkeby Stockholm. Hänger du med till Paris?"

Trots mitt i påskhelgen var vi 18 cyklister som trotsade temperaturen som låg på ungefär 1,5 grader. Varmt alltså, så det var ju positivt.

Vi samlades vid Drottningholms slott och minglade lite innan avfärd. Mest beroende på att Kapten Patrik fick punka när vi skull hoja iväg.

Kapten Patrik lagar punka

Amanda 

 Claes, Henrik, Måns

Daniel, vår uteträningsansvarige 

 Jörgen tyckte vädret var lagom varmt

 Lilianne och Aramia

Lotta och Jonas 

Sara och Timo 

Stina och Jörgen

Till slut kom vi iväg. Vi delade upp oss i två grupper och efter ca 1,5 mil tog min grupp en kort paus. Tänkte att även jag skulle få vara med på bild men det gick inte så bra. Men huvudsaken är att vår sportglasögonsponsor Bliz fick sin produkt tydligt visad.


Efter en stund kom den andra gruppen ikapp och vi tog en stor gruppbild. Som sig bör.

Bilden har jag snott av Aramia som tog bilden

Sen vände vi tillbaka och avslutade med det traditionella cykelfikat enligt det kända konceptet, "den som inte fikat har inte cyklat".




Vi fick även lära oss av Kapten Patrik att det är viktigt att följa tvättråden på kläderna. Patrik har den hårda vägen lärt sig detta. Men han hävdade bestämt att tröjan värmde gott om bröstet i alla fall.


På hemvägen fick jag dåligt samvete. Många cyklade både till och från samlingsplatsen. Det gjorde inte jag, fast jag också har 1,5 mil enkel väg precis som många andra. Skyller på att jag med fotokonstnärens skyldighet att dokumentera sanningen var tvungen att ta bilen för att kunna fota allt.


När jag kom hem vidtog som man sa i lumpen, material- resp persedelvård ety både cykel och kläder blev rejält nedsmutsade.


Vi fick även en Punkdrottning i teamet. Amanda lyckades med konststycket att få inte mindre än TRE (3) bakhjulspunkteringar under vår tur. Tre.


Så här sammanfattas premiärturen med Team Rynkeby Stockholm. Mellan raderna: det var skitkul.