Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, maj 06, 2015

Vi vill se Göran kräkas

I kväll hade vi i Team Rynkeby Stockholm ett tempo- och backträningspass.


Ett pass som nog platsar på min Top 20-lista på kul träningar. På något konstigt sätt känns det bra att ta ut sig så man tror man är nära döden. Vilket jag gjorde några gånger i afton. Särskilt när vi körde backträningen i olika varianter.

Jag har några svagheter. Några räcker inte, anser nog många, de som tycker jag är fullmatad med svagheter.

Själv tänker jag på tvenne saker: jag gråter skitfult och när jag tar ut mig fullständigt flåsar jag och låter som en kyrkoorgel som inte blivit stämd på 45 år. Och jag faller nästan ihop över styret och bara står och flåsar. Kan inte rå för det, det bara är så min kropp reagerar. (Fast jag grät inte, vill bara nämna det)

Så inför inför sista backrejset så försökte min för kvällen alldeles egna hejarklack peppa mig genom att ropa: VI VILL SE GÖRAN KRÄKAS, VI VILL SE GÖRAN KRÄKAS.

Nu blev det inte så, men jäklar vad slut jag var när jag kom upp. En bra träning med andra ord.

Nu ska jag berätta en hemlis om du lovar att inte berätta det för någon. Jag har börjat tycka backar är kul. Hela förra säsongen fullständigt hatade jag minsta lilla uppförslut. Fick lite halvångest bara jag såg en backe långt fram i fjärran, för jag tyckte de var så inih...e jobbiga.

I år ser jag varje backe som en utmaning och jag klämmer backar på ett helt annat sätt i år. Träning kallas det visst för att uppnå den effekten.

Inför kvällens backträning sa jag att jag satsar på en Top10-placering bland Rynkebys Stravamedlemmar på den här sträckan som finns som segment på Strava.

Plats 7,  Göran Demnert, 23,0 km/h, 149 bpm, 458W, 59 sekunder.

Fast alla är inte med i Strava, skulle de vara det så skulle nog min placering var typ 3o eller nåt sånt.

Under minuten, så j..... nöjd. Fast vår snabbaste kille, Daniel, klämde backen på 39 sekunder. Så jag har lite att jobba på. Hade inte bromsarna legat på hade jag säkert spöat Daniel.

Men ändå, under minuten, skitbra.

Måste väl också erkänna att jag tror inte jag klådde någon av killarna, och drösvis med tjejer for förbi mig, men en och annan tjej fick i alla fall gubbdäng. Fast det betyder inget. Det är bara det att det är så jäkla kul när man ser nån framför sig som man eventuellt kan klämma sig förbi. Då finns plötsligt lite mer watt i benen.

Själv bryr jag mig inte ett skvatt att de där 30, 40 och 50-åringarna blåser förbi mig, inte heller 60-åringarna och jag hoppas ingen i gruppen blir sur för att jag skriver om gubbdäng.

Team Rynkeby Stockholm utmanar Stilpolisen. 
Väldigt snygga strumpor från vår strumpsponsor Happy Socks.