Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juni 21, 2015

12 dagar kvar. Känner en viss oro

Idag körde vi vår vanliga söndagsträning med Team Rynkeby. Distans 11 mil nere på Södertörn.

Den här gången med en lång och trevlig fikapaus på café Rosenhill. Leverpastejmacka modell BIG blev mitt val denna gång. Och kaffe såklart.


När jag kom hem beslutade jag att göra ren cykeln ordentligt så då blev det så.


Nu kanske du undrar varför jag skrev som jag gjort i rubriken, att jag känner en viss oro. Det kan vara så, säger kan, att jag nu är på väg mot en formsvacka. Idag gick det inte så lätt som jag känt de senaste veckorna. Kroppen liksom svarade inte som jag ville och benen kändes stumma.

Det kan, säger kan, ha berott på att en infektion i kroppen är under uppsegling, har känt mig lite mosig de senaste dagarna. Långt ifrån sjuk, bara lite mosig.

Vore ju minst sagt trist om jag prickade formtoppen två veckor för tidigt, med tanke på de väldigt långa etapperna som kommer framöver. Men jag tänker positivt, det är bara en tillfällig trötthet i kroppen. I övrigt känner jag mig stark i både kropp och ben.

Men eftersom jag behövde tröst köpte jag mig en stor förpackning god glass och tryckte i mig som efterrätt. Jag åt allt i burken. Rubbet. Plus en chokladkaka för det är så orimligt synd om mig nu.