Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, augusti 13, 2015

Lite på G igen

Efter långdistansen Mälaren runt på cykeln i helgen kände jag mig lite less på cykling. En stund.

Så gick jag iväg igår till cykelhandlarn och kollade lite. Blev som tur var bara en sadel som jag sen körde med en snabbrunda 2 mil runt Edsviken. Och ser man på, det var ju jättekul att cykla igen. En kort och kärnfull cykeldepression alltså.

Men jag måste ju bara säga det eftersom det är så häftigt. Att mäta sina resultat alltså. På rundan körde jag på utan att på något sätt förta mig, men var ändå rätt nära min rekordtid runt Edsviken.

Till och med så att Strava belönade mig med ett PR uppför backen från Danderyds sjukhus upp till Mörby.

Det är ju så jäkla kul och häftigt när man verkligen ser och känner att man blir starkare ju mer man cyklar och tränar.

Som jag alltid sagt, ångestkonsumtion kan bota det mesta. Nu vill jag ut och cykla mer.

Men allt är ju inte cykling i livet. I går kväll bytte jag ut cykelskorna. Mot tennisdito.


Höstpremiär för dubbeltennis i gubbligan. Har inte hållt i mitt racket sen sista matchen i mitten av maj, så lite nervös var jag allt. De andra gubbarna har lirat rätt så regelbundet under sommaren.

Men icke förty, jag gör en stabil insats ihop med Ralf, som är min partner för dagen, och vi vinner hyfsat enkelt. Härlig start på tennissäsongen.

Faktum är att det är första gången på flera år som jag vinner en premiärmatch. Inte kan väl cyklingen gett mig en vassare forehand? Näe, men däremot ork att springa fram och tillbaka över banan.

I dag gjord jag ännu en come back. På gymmet. Tre veckor sedan sist och ännu längre innan dess.


Herregud vad muskler är en färskvara. Var tvungen att gå ner rätt mycket i vikterna för att orka. Usch va skamligt. Men samtidigt kände jag mig inte särskilt motiverad. Kanske säsongen börjar ta ut sin rätt på både kropp och motivation trots allt.

Nu blir det så här. Nu drar jag och hustrun till Gotland några dagar. Utan cykel. (tyvärr).  Bara lata dagar. Förutom förhoppningsvis några löp- och simrundor.

Sen kör jag september ut, tar det lugnt under oktober, tänker typ vilomånad med väldigt lugn och jättelätt träning, och startar upp säsongen 2016 den 1:a november där jag tänker lägga in olika delmål med träningen.

Då tänkte jag mig full fart med spinning, på trainern, gym, löpning, kanske även simning och om stjärnorna står rätt i förhållande till plånboken även inköp av en cyclocross för cykelträning utomhus.

Ungefär så, en sån planering känns rätt bra. I teorin alltså.

Livet är inte bara svart eller vitt. 
Man kan, och ska, lägga in lite färg i tillvaron också.