Jag tror, men är inte helt säker, att det längst bak i Bibeln, bland Särskilda noteringar, står att vilodagen icke gäller personlig träning. Men som sagt, helt säker är jag inte.
Idag var det således ingen vilodag. Den blev tvärtom uberjobbig. Fett jobbig, som vi lite äldre tonåringar uttrycker saker och ting som är lite jobbiga.
Började dagen med en cykeltur på lite drygt 9 mil tillsammans med Fredrikshof.
Turen utgick den här gången från Östertälje station, utanför Södertälje, för att snabbt och smidigt komma ut på härliga cykelvänliga vägar. Turen var arrangerad av Mäster Anders från Nacka/Värmdösektionen, och den gubben vet var alla fina härliga cykelvägar finns.
Jag trodde att kanske 10 pers skulle dyka upp, men jösses, folk strömmade till så det stog härliga till.
Mäster Anders har sin sedvanliga genomgång innan avfärd.
Och ser man på, en gul Rynkebycykel förutom min egen dök upp.
Det var Tina från Täbyteamet. Du vet hon som jag spöade med
nio minuter på senaste Vätternrundan.
Vi blev drygt 30 glada människor, 33 st om vi ska vara exakta, som ville utnyttja denna härliga söndag för cykling. En salig blandning av både mellangruppsåkare och snabbisar. Eftersom vi var så många körde vi hela turen med två klungor, med 100 meters mellanrum. Utlovad fartgaranti var minst 28 och högst 30 km/tim.
Dippen vid 6:e milen berodde på att vi fick en punktering
som vi väntade in.
Tycker att fartgarantin blev helt perfekt. Det roliga är att jag numer känner mig etablerad som mellangruppsåkare. Är ju nästan och nosar på snabbisarna, men dit når jag nog aldrig. Men jag är nära i alla fall.
Efter ungefär 7 mil fikade vi i Vagnhärad. Där har de ofta supersmarriga chokladbiskvier. Jag är för övrigt självutnämnd till Norra Europas främsta chokladbiskviekännare. Dessvärre fotodokumenterade jag inte denna läckerbit.
Det är lite svårt med gruppcykling ibland. Alla fattar liksom inte själva principen. Idag hände något som jag aldrig varit med om tidigare. Den sista halvmilen idag gick lätt uppför. Jag var trött och benen började stumna en smula. Låg i vänsterledet ett tag och gick sedan in som försteman till höger. Då kommer en tjej bakifrån i vänsterledet, som alltså ska fylla på i vänsterledet.
Men inte fan kör hon i min fart som jag håller i högerledet när hon kommer upp jämsides. Hon blåser istället på som om det var värsta spurten. Hinner knappt blinka förrän hon ligger 25 meter före.
Jag blir så paff och hinner bara tänka "VA FA..", så mina krafter rinner liksom av mig och jag får då inte ens lust att försöka öka tempot. Fanns ingen anledning att köra så konstigt heller. Som jag tyckte var konstigt alltså.
Sen händer det sig att hela vänsterledet då blir en smula förvirrade, men väljer att följa efter och plötsligt har nästan alla kört förbi mig. Men jag skruvade upp wattuttaget i benen några hack, bara lite lätt irriterad och tyst svärandes, och tuggade mig sakta men säkert ikapp och körde in "i mål" ihop med klungan.
Dagens tur. En härlig söndagstur helt enkelt.
Vi som var med. Eller nästan i alla fall. Jag är t.ex inte med på bilden.
Det är jag som är bakom kameran. Tror några till gick och gömde sig.
Jag hamnade på en egen bild. Just for the record.
Så lite andra grejer från mitt träningsliv. Kolla bilden härunder. Den där Göran S har varit i stort sett omöjlig att slå i tävlingen "Flest träningstimmar i familjen". Göran S deltar utom tävlan. Han var med i årets Team Rynkeby Stockholm. Det här är resultatet från september. Fan, jag hade tänkt ta en löprunda igår, men orkade inte. Hade jag gjort det hade jag ju spöat Göran Den Yngre för första gången. Det hade varit stort.
Sofia hänger på, medan övriga kämpar så gott det går för dom med alla små barn de har runtomkring sig. Mina barn är inte längre till besvär för min träning, tvärtom, jag har hur kul som helst med dom. Det är fördelen med att skaffa barn tidigt i livet.
På kvällskvisten var det premiär för styrketräning med Team Rynkeby Stockholm. Ett tufft entimmesprogram, som var uppbyggt som cirkelträning med åtta stationer och vi skulle köra det hela tre varv.
Teamets träningsansvarige/vice kapten Elin resp Kapten Jonas. Innan träningen.
Efter träningen såg de inte lika pigga ut.
Cyklingen snodde rätt mycket av mina krafter och energi idag, men jag gjorde så gott jag kunde. Eller snarare orkade. Nånstans på mitten av passet kände jag att något var på väg upp i halsen, om du förstår vad jag menar, men jag gick ut och drack lite vatten, sen var den saken ur världen.
Jobbiga grejer. Sen var det bara sju stationer kvar innan vila.
Vi från teamet som körde stenhårt idag.
Mer än så här innehöll inte min enkla söndag. Risken är väl hyfsat stor att jag får en smula träningsvärk i morgon, men det är väl sånt man får ta för att ha roligt.
För övrigt tänker jag ta sovmorgon imorgon.