Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, november 29, 2015

Jag kom toksist men vann ändå högsta vinsten

Jaha, då var premiären i en simtävling avklarad. Eller rättare sagt, i diciplinen frisim i bassäng. Utomhus har jag ju simmat triathlon, 400 meter, i somras i Riddarfjärden, men då körde jag bröstsim hela vägen.

Nu var det annat, här var det crawl som gällde. En simtävling anordnad för alla som går simkurser hos Medley. Allt från nybörjare till de avancerade. Jag ställde såklart upp i nybörjarklassen, både 25 meter och 50 meter. Plus lagkapp. Helt galet. Dotter/medarbetar Sofia ställde upp i 25 m, 50 m, 100 m och såklart lagkappen.

The Demnert Family.

Regel 1. Man simmar inte en tävling i vanliga hobbysimbrallor. Nä, i en simtävling krävs rediga snabba byxor. Sagt och gjort, hängde på låset hos Stadium på morgonen och inhandlade ett par supersnabba, och hyfsat snygga simbyxor. För balansens skull vill jag även nämna att det finns andra affärskedjor som också säljer simbyxor.


Vid halvfyrarycket var det gemensam genomgång och insimning som det kallas. På svenska betyder det uppvärmning. Ungefär 20 minuter ägnades åt det. Sen drog vi igång. Jag startade i heat 2.

Start från vattnet var lika okey som start från startpall.


Första grenen, 25 meter, kändes kanonfint.

Men det gick långsamt. Klart sist. Men känslan var jättejättehärlig. Andningen funkade till 100 %.

Här kan du kolla hela 25-meterrejset

Kände mig mer än nöjd med min insats trots placeringen.


Fick minsann pris också.

Vi som lyckades pricka in jämna tiondelar 
(eller säger man hundradelar?)i sluttiden fick en biobiljett.

Så småningom var det dags för ångestloppet, 50 meter. Om du läst min blogg så vet du att jag aldrig simmat 50 meter crawl. Trots många försök har jag inte klarat mer än max 30 meter innan luften liksom tagit slut. Kommit i för svår syreskuld helt enkelt.

I flera dagar har jag haft ångest inför dagens tävling. Har känt som att det vore lite pinsamt, även om jag är nybörjare, att inte klara hela sträckan. Och trots att arrangören sagt att det är helt okey för var och en att börja simma vad som helst om orken tar slut.

Jag har också gått omkring och tänkt att jag inte ville vika ner mig och ge upp inför dotter/medarbetare Sofia och hennes simkompisar som också var med i tävlingen. Jag ville att Sofia skulle bli stolt över farsan. För som vanligt var jag ju klart äldst i församlingen.

Ångesten fick idag ett ansikte. 
Erkänner, kroppsspråket skriker
ju inte direkt, NU JÄVLAR SKA HÄR SIMMAS.
Men skenet bedrar. Det blev något helt annat.

Klart för start. Ner i vattnet. Pang, starskottet går. Kändes fint, andningen satt som en smäck. När jag kom till vändningen 25 meter kände jag att det här kan gå hela vägen. Snodde runt, ungefär lika smidigt som en fullvuxen valross, och fortsatte att crawla.

Lite till, tänkte jag hela tiden. Bara lite till. Andas ordentligt. Snart framme. Mellan varven hörde jag lite svagt jublet och hejaropen från kanten. Jag MÅSTE klara det här, tänkte jag, och när jag hade ungefär 5 meter kvar insåg jag att jag skulle klara att crawla hela vägen. JAG GJORDE DET.
I FUCKING JÄVLAR DID IT. Liksom bäst när det gäller. Så j---a skönt.

Känslan att ha klarat det var obeskrivlig. Snudd på en lika härlig känsla som det var att lyfta cykeln framför Eiffeltornet i somras. Det är här bloggrubriken kommer in, känlan var att jag hade vunnit OS-guld och spöat Lars Frölander med två tiondelar. Då förstår du nog den känsla som bubblade inom mig.

En liten kul grej hände efter rejset. När jag kom upp kom en tjej från arrangören fram och gratulerade. Hon berättade att hon var nära att börja gråta när hon förstod att jag skulle klara det. Sofia hade nämligen berättat det för henne på kanten under loppet att jag aldrig fixat 50 meter tidigare. Det var lite rörande faktiskt.

Självklart kan du se hela 50-metersrejset här. 
Publikens hejarop var superhärlig även om jag under 
simningen inte kunde uppfatta så mycket av den.


Längst ner i en resultatlista är också en placering.
Att komma på en femteplats är ju inte så illa, eller hur?

Sista loppet var lagkapp 10 x 25 meter. Jag startade på första sträckan. Kom in sist såklart. Men ändå, är helt säker på att jag nu simmade fortare än i 25 metersrejset, men här var det ingen tidtagning på mellansträckorna. Men kul var det.

Som belöning för vårt deltagande fick vi en goodie bag.


Sammanfattning: det var såååå j......a kul. Så här i efterhand ångrar jag inte en sekund att jag ställde upp. Nu har jag dessutom tider på både 25 som 50 meter att jämföra mig med om ungefär ett halvår då Medley planerar att göra om det här. Absolut toppklass på hela eventet.

Det var elektronisk tidtagning, det var tuff musik, det var publik, det var en speaker som refererade alla lopp. Helt fantastiskt.

Vi som enligt arrangören Medely var väldigt modiga.

HÄR hittar du dotter/medarbetare Sofias version av hela arrangemanget.