Började med ett 40-minuters simpass på lunchen. Kändes bra, kändes som tekniken börjar komma mer och mer och att jag börjar få ihop alla delar i den svåra simkonsten crawl.
Men jag har ett mentalt problem. Tänkte jag skulle vända efter 25 meter och klara ytterligare några meter. Men icke. Varje gång jag försökte så var det liksom tvärstopp mentalt efter 25 meter att vända om och fortsätta. Det gick bara inte.
Så det måste jag jobba vidare på. Det mentala. Det SKA gå att crawla längre än 25 meter. 30 meter är helt okey, måste liksom bara förbi den mentala spärren, för när jag gjort det klarar jag bergis 50 meter.
Men jag är nog lite allmänt skadad. För vad har jag gjort?
Jo, jag har en smula förvånande (eller inte), anmält mig till en simtävling. Eller simutmaning, som Medley presenterar evenemanget. Anmälan var inte frivillig. Dotter tillika medarbetare Sofia tvingade mig att anmäla mig. Hon vägrade lämna mitt skrivbord innan jag tryckte på Enterknappen för anmälan.
Alla som går simkurser hos Medley får nu delta i en tävling. Vi kommer att få våra tider mätta elektroniskt, precis som proffsen får. Dessutom kommer alla tider att läggas ut live på webben så vem som helst kan kolla detta evenemang.
Du trodde väl inte det räckte att ställa upp i 25 meter frisim?
Näe, jag kommer också att ställa upp 50 meter frisim. Jag som
aldrig ens har crawlat så långt.
Efter lunchsimmet blev det lite avkoppling på kontoret. På kvällen bar det av till en spinningstimme med Team Rynkeby. Hysteriskt jobbigt. Men du, säg inte det här till någon, men det var skitkul, jag som för ett år sedan snudd på hatade spinning.
Av okänd anledning tycker jag numera det är skitkul att köra skiten ur mig själv. Igår lyckades jag rejält. Lyckades till och med få upp pulsen högre än vad jag fick under hela säsongen, inräknat alla hysteriskt långa branta backar vi körde på vägen till Paris i somras. Ja alltså, den maxpuls som jag trodde jag hade, dvs den högsta puls som jag överhuvudtaget uppmätt. Den kom jag högre i går. Svårt att tänka mig ett bättre genomfört träningspass.
Stort så kallat cred till Team Rynkeby Stockholms kapten Jonas Södergren som också håller i våra spinningspass.
Bevismaterial 1.
Så gott som maxansträngning halva passet.
Passet slutade kl 20:30. Klockan 21:00 började nästa pass, en tennismatch i gubbdubbelligan.
En lite annorlunda pulskurva under tennisen minsann.
Bevismaterial 2.
Rätt ojämn kurva, men en och annan rusning
för att rädda bollar blev det ju.
Tyvärr blev det förlust. Fan för det. Men vi förlorade på ren och skär otur. I sista gamet hade jag och min partner chansen till oavgjort, men mina servereturer fastnade i nätet, preciiiiiiis i kanten. Två millimeter högre upp så hade vi vunnit inte bara en, utan flera poäng. Ren otur alltså. Absolut ingenting annat.