Lite så känner jag mig. Nä, inte svartvit, men så usel att jag måste gå om en klass.
I går började jag en ny crawlkurs. Jag har nu genomsimmat nybörjarkursen, och fortsättningskurs 1. Nästa steg kallade de helt plötsligt Avancerad kurs.
Hallå, jag kan ju knapp crawla en bassänglängd ännu utan stora problem. Känner mig inte särskilt avancerad.
Så då tog jag beslutet att istället köra Fortsättningskurs 1 en gång till. Ett bra beslut.
Igår var alltså första passet på den kursen. Har inte simmat på två veckor och vilan verkar ha gjort susen. Kändes kalasbra. Lite som det klassiska "Ett litet steg för mänskligheten, men ett jättesteg för Göran". Fast inte heller det är helt sant. Skulle nog mer säga ett myrsteg för Göran.
Inte nog med det, SimMajjen Henke sa dessutom att han tyckte det såg bra ut, mycket bättre än senast. Vilket i och för sig inte betyder att det såg BRA ut, bara att det såg bättre ut än senast. Men ändå. Joråsåatt liksom ....
Så kanske, kanske finns det ändå hopp om att jag mot alla odds kan lära mig att simma crawl sådär läckert nonchalant, smidigt och enkelt. Ungefär som Lars Frölander. Fast möjligen inte lika fort.
Mitt långsiktiga mål är 2 km i öppet vatten. Man måste sikta högt. Eller långt.
Långt som i Vätternrundan. Jag som bara skulle genomföra ett utmaningslopp 2014 runt Pölen och så skulle det vara bra med det. Cykling goodby efter det.
Vi vet ju hur det gick med den saken. Nu är jag anmäld till min tredje runda. Och jag ser redan fram mot den. VR är KUL, så är det bara. Svår och jobbig men ruskigt kul.
Även 2016 blir det med Team Rynkeby Stockholm.
Då har vi starttid kl 01:58. Perfekt.