Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, december 05, 2015

Å där fick sig självförtroendet en rejäl tjottablängare

Attans vilken besvärlig dag det blev idag. Tänkte mig en lugn och behaglig cykeltur med Fredrikshofs Audaxgäng. Brukar vara typiska pulszon 2- turer. Härliga turer.

Idag blev det en grus- och skogsrunda. Mest för att det blåste så mycket. Lite lugnare i skogen. Men lerigare och tyngre.

Vi pep iväg kl 08:30 och idag valde kapten Daniel för mig en ny runda. Det gick upp och det gick ner, sen gick det upp och bara lite ner, sen upp och sen upp igen och sen möjligen lite neråt. För de andra möjligen, men så kändes det inte för mig.

En perfekt träningsrunda alltså. Problemet var bara att min kropp inte ville vara med idag. Kändes som de andra gubbarna hade hur mycket krut som helst i benen medan mina bara skrek på hjälp.

Inte kul att känna så efter bara någon mil in i 7,5-milarundan.

Efter 3-4 mil viftade båda mina lår med vit flagg. De kastade in handukar också, flera stycken, men min hjärna ignorerade det tramset.

Det blev faktiskt bara värre och värre. I några backar fullkomligt sprutade mjölksyran ur benen och jag var tvungen att kliva av och med darrande ben GÅ uppför backarna. Backar som jag normalt klämmer utan några som helst problem. Kändes löjligt och faktiskt lite pinsamt, men gubbsen jag körde med var väldigt förstående.

Till slut kom vi till kaffestoppet Gott & Gulligt där jag tryckte i mig en jättemacka, två koppar kaffe och en Snickers plus en halv energibomb. Tänkte att det skulle pigga upp mig lite. Men nej. Det gick lika jäkla segt hela vägen hem.


Vi var 5 gentlemen, inklusive kapten Daniel som tog bilden.
Idag blev det för mig Hofvetuniformen.


På hemvägen från fikat drabbades vi av stormens härjningar.,

Men jag kom hem i alla fall, det gjorde jag. Med stukat självförtroende. Och lerig cykel.

Det är tufft, och coolt, att köra i skogen. Men lerigt, tungt och jobbigt.


Inte bara cykeln blev lerig. Även jag blev det.
Om man tittar riktigt riktigt noga så ser man TRE lerprickar.

Misären och eländet slutade inte med lerprickar i ansiktet inte. Nejdå, självklart inte en sån här dag.

När jag stog nere i tvättstugan och skalade av mig alla leriga och svettiga kläder så ramlade mina glasögon ner på golvet. Inte bra alls.

 Ingen anledning till oro, lite snabbklister fixade det här.

På annat håll i Stockholm avlöpte Hellas Frostbite. En swimruntävling för de extra tuffa. Team Rynkeby Stockholm var på plats och sålde lite Rynkebyprodukter och samlade in pengar till Barncancerfonden. Arrangören skänkte dessutom 50 % av anmälningsavgifterna till Rynkeby. Fantastiskt.

Fru Demnert Den Yngre med maken Jonas skänkte en ohyggligt
stor summa, en hundralapp, till Team Stockholm och därmed Barncancerfonden.
Fint gjort tycker jag.

Vill du också bli en extra fin människa och skänka en slant till Barncancerfonden? Du löser det enkelt. Tryck bara på den röda knappen högst uppe i bloggens högerkant och skänk ett belopp du tycker känns bra. För Barncancerfonden känns alla belopp bra.

Tack på förhand, jag VISSTE att du är en extra fin människa.