Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, december 14, 2015

Pusselbitar från mitt liv

En rasande grann boktitel skulle rubriken kunna vara. Men det räcker att skriva blogg som jag gjort i snart 10 år och inte någon bok.

Tänkte sluta när jag skrivit tusen blogginlägg, men det gick inte. Nu är jag snart uppe i två tusen. Bloggen har blivit som en dagbok för mig, det är lite därför jag skriver saker. Om mig i huvudsak så klart, det är ju jag som är The Main Attraction på min egen blogg.

Helgen började på fredagseftermiddagen med ett julbord på Ulriksdals Värdshus. En superfin julbordsbuffé, men kort sagt. Inget julbord är värt pengarna. Så är det bara. Hutlösa priser.

Bara julmust i glaset.

I lördags var det dags för tvåpersonersföreningen KulturRallyt att återigen besöka Stadsteater för att se "Livläkarens besök." Vi hade turen att kunna boka en loge, och där satt vi alldeles själva. Att sitta i en loge, som har samma pris som en stol i salongen är skönt. Man kan sitta lite hur som helst, vilket är extra behagligt för mig med långa stiliga ben.

Kändes liksom i ryggraden att det här skulle bli en tung pjäs att genomlida så jag laddade upp rejält med godis. Allt gick åt under första akten, eller perioden, som jag föredrar att kalla det.

Bilar och choklad håller energin på en lagom nivå¨.

Det var allt en lite seg histiora som utspelades sig på scenen. Men efter pausfikat tog mitt intresse lite fart. Andra akten, f´låt perioden, var riktigt bra. En bra upplösning på hela historien.

Sen åkte vi hem och jag fick lite otippat feeling för att ge mig ut och springa en sväng.


Det var så skönt att springa så det blev nästan en hel mil. Jag som bara sprungit en mil max 5-6 gånger i hela mitt liv. Tänk så det kan bli med lite träning. Men det går ju inte fort. Å andra sidan, vad spelar det för roll? Det är ju njutningen, och den behagliga känslan efteråt som jag vill åt.

Som vanligt avslutades veckan med ett tufft cirkelträningspass med Team Rynkeby Stockholm. Eftersom det var Lucia så tränade vi med glittrande pannband och tomteluva på Mats.


Inte ett enda tramptag på cykel tog jag under hela helgen. Känns lite trist, men så kan livet vara en Luciahelg i december. Idag blir det vilodag och i morgon kör jag igång träningsveckan igen. Ska bli lika kul som vanligt.