Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, januari 22, 2016

Det här är nästan helt osannolikt, jag fick ett nytt brev

Den så kallade brevhistorien har inte tagit slut. Jag har fått ännu ett brev, men den här gången ett slags kärleksbrev.

Ett betydligt trevligare brev än det förra.

Vi satt i soffan, hustrun och jag, och tittade på tv. Det ringer på dörren och jag går och öppnar och tänker att det nog är några barn som vill sälja något för en idrottsförening eller skola.

Men där står en kille i typ 30-årsåldern med ett kuvert i handen och säger:

- hej, jag heter Jonas, är det du som är Göran?

- jo, det är jag.

- varsågod, jag läste att du fick ett brev igår och tänkte att du kanske skulle bli glad att få ett motsatt brev, ett slags kärleksbrev. Och så lämnade han över ett tjockt kuvert.

- va? Känner vi möjligen varandra, frågade jag, förmodligen med ett fåraktigt ansiktsuttryck.

- nej, det gör vi inte, men jag läser din blogg och jag tycker du gör såna fantastiska saker så jag ville uppmuntra dig lite.

Oj, sa jag och öppnade kuvertet. Ut kommer brevet och diverse bra-att-ha-saker för cykeln. Plus ett presentkort för en fri service av min cykel inför Pariscyklingen.

Jag blev så paff men så otroligt glad så jag kunde inte låta bli att ge honom en bamsekram.

Inte nog med det, han bjöd dessutom in hela "mitt" Rynkebyteam på kaffe och bulle till sin cykelbutik Outsport i Solna. Ja ja, tänker du kanske, vilken smart marknadsföring.

Så ser inte jag på saken. Vilken otroligt häftig människa, ta sig besväret att samla ihop några saker, åka förbi och lämna det personligen. Vilken kille. Jag blev helt tagen när han gått och jag satt i soffan igen, och undrade vad som egentligen hände.

Han är själv cyklist, berättade han för mig, har cyklat flera år med Ride of Hope så han vet precis vilket jobb som vi alla i såna här sammanhang lägger ner på att samla in pengar till Barncancerfonden.

Han köpte för bara en kort tid sedan cykelbutiken i Solna för kärleken till sporten. Kika gärna in på hans websida. Det gjorde jag såklart. Fina grejer fanns det där vill jag lova.

Nu börjar jag nästan känna mig generad över alla otroligt vänliga saker som ni alla skriver och gör för mig. Helt otroligt. Ännu en gång, precis som frontmannen i gruppen Kent säger: "Tack som fan".