Dessvärre är det nog sant. Eller i alla fall delvis. Så i sann både demokratisk som diktatorisk anda har min huvudtränare, dvs jag själv, tagit beslutet att träna bra med hög kvalitet under tre veckor. Den fjärde veckan blir det vilovecka.
En vilovecka består dock inte bara av att ligga på soffan och zappa mellan tv-programmen. En vilovecka får man träna. Om man vill och känner för det. Gör man inte det så kan man ligga kvar i soffan. Känner man för att träna så gör man det, men med HÖGST HALVA insatsen mot ett normalt pass. Högst.
Tänkte börja praktisera min nya plan kommande vecka, så den här veckan blir det fullt program och så lite vila/lugn träning hela nästa vecka. Det blir bra.
Idag väckte jag kroppen med lite styrka. 110 kg känns ju numera hyfsat enkelt trots allt.
Men aj aj aj, där var jag en icke önskvärd individ. Inte person, bara individ. Tur att vi med pacemakers är accepterade i det vanliga samhället i alla fall.
Tog igår kväll en promenad på The Memory Lane. Och kan kanske konstatera att allt är sig likt än idag. Till och med för 15 år sen var det jag som fick städa kontoret. I övrigt är det bara själva kontoret som moderniserats, allt annat lika. I stort sett.
Redan under Jurassicperioden fanns det papparazzifotografer.