Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, januari 08, 2016

Jag gjorde det i självförsvar

Bara måste blogga två gånger idag. En allvarlig incident inträffade nämligen på vårt kontor under eftermiddagen.

Vi blev invaderad av en liten mus. Jättestor, säkert 8 cm mellan nos och svans. Jätteäcklig.

Den sågs plötsligt smygandes efter en golvlist och in i dotter Sofias arbetsrum på SällskapsResor. Lyckligtvis är dottern ledig, annars vet vi inte hur det kunnat gå med personalens psykiska hälsa.

Beslut togs föredömligt snabbt av företagsledningen, dvs av mig, att objektet omedelbart måste avhysas från lokalerna. Min tänkta hjälptrupp, trafikledare Niklas, vägrade befatta sig i ärendet.

Funderade på att engagera min hustru, men insåg snabbt att mitt varumärke då skulle få sig en rejäl törn. Så jag tog beslutsamt och manligt tag i detta svårhanterliga ärende.

Först lokaliserade jag var intrånget skedde. Det gick fort. Den lilla inkräktaren hade via avloppssystemet gnagt sig igenom en korkmatta som låg över ett avlopp. Ett fyrkantigt hål. Aha, tänkte jag, en synnerligen intelligent inkräktare. Alla små möss klarar inte att gnaga fyrkantiga hål. Det här blir ett svårt uppdrag.


Från sin nya position, stående på skrivbordet, upptäckte trafikledare Niklas att inkräktaren gömde sig bakom en papperskorg.

Jag tog då beslutsamt några steg i farans riktning och tog papperskorgen som livsfarligt och dödande vapen, och jag tog helt sonika inkräktaren av daga, som det heter.

Här är beviset på den blodiga batalj som utspelade sig. Efter en långdragen envit stog jag slutligen som segrare och inkräktaren avlägnades från våra lokaler i mer eller mindre avlidet tillstånd.


Jag är inte stolt, men som John Wayne så träffande en gång sa: "A mans gotta do what a mans gotta do".