Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, februari 07, 2016

Ny cykel för bara 549 kr inkl moms

Jag tar ett steg tillbaka. Gör en pudel. Ångrar mig. Idag fick jag en ny cykel för bara 549 kr inkl moms. Jag behöver inte längre köpa en ny cykel. Eller jo, kanske i höst.

Igår klagade jag ju på geometrin på min hybrid. Att det var jobbigt att cykla på den. Att jag inte hade kul på den.

Idag hängde jag på låset hos en cykelhandlare och inköpte ett nytt styrstag, en sån däringa ställbar sak. Sen hem för lite cykelmeck för att byta till den och höja sadeln några centimeter.

Ser kanske lite töntigt ut, men det funkar


 Kände mig så nöjd och glad så jag tog en "konstnärlig" selfie

Sen bar det ut på en provtur. Körde runt Edsviken igen, men idag åt andra hållet.

Whou, nu hände det grejer. Plötsligt funkar cyklingen på hybriden klockrent. Precis samma sittställning som på Rynkebyracern. Tanken var ju att det skulle bli ännu en feel-good-runda, men du vet hur det är. Plötsligt dyker ordet Strava upp i tankarna och då är det ju kört.

Solen sken, vinden i ryggen. Bättre tid uppför Mörbybacken förbi Danderyds sjukhus än för ett år sedan. Idag med dubbad hybrid, då med fullracer. Bättre tid på rundan än igår. Formen är stigande, precis som den långa Mörbybacken. Livet leker igen.

Trodde dagens cykeltur skulle straffa sig. Ikväll var det nämligen tuff cirkelfys, av typen HIT, high intensive training, med Team Rynkeby. Dom passen är inte att leka med.

Jag hade inte fel. Bara uppvärmningen var som ett reguljärt träningspass.

Det roliga i sammanhanget var att det kändes väldigt bra att träna, om än jobbigt såklart. Blir man inte slutkörd har man inte tagit i ordentligt. Det är ju därför man tränar.

Misstänker/hoppas att återhämtningsveckan, som blev lite längre än tänkt, verkligen satte fart på kroppen igen. Kändes så. Jag har varit full av energi hela dagen och haft två superroliga träningspass idag.

I omklädningsrummet efter träningen spudlade vi av både glädje och jävlaranamma.