Hade min funderingar att inte vara med, men ändrade mig rätt sent. Ångar jag inte. Det var precis hur kul som helst och som helhet mycket mycket bättre än mina förväntningar.
Under helgen fick vi även våra nya glasögon sponsade av POC. Alltså vad säger man? Vi blir ju inte bara coola, vi blir överjordiskt coola ute på vägarna.
Från vänster. Elin, teamets vice kapten. Gabriella, teamets läkare.
och så Mr Ego som såklart också ville vara med på bild.
Men jag tror jag berättar om helgen i bildform.
Under tosdagen kom våra teamkläder. Min uppgift var
att smyga med dom till träffen för utdelning.
Ingen visste att de kommit. Inte en helt lätt uppgift
att dölja de här lådorna i en liten buss.
Jag lyckades rätt bra. Ingen av de som åkte i bussen
misstänkte något.
Vi började sedan resan från Stockholm i en buss från ett fint och välkänt
bussbolag, StockholmsBuss, upp till Skogstorp på Barnens Ö med Mr Ego
som chaufför.
Första passet blev HLR. Alla fick prova.
Här är det Janica som till vardags jobbar som barnsjuksköterska
som berättar hur det går till.
Nästa pass blev ABCDE-kunskap,
dvs hur man gör när någon blir skadad.
Vår teamläkare Gabriella visar och berättar.
Här har hon precis sänkt vår kapten Jonas med en rak höger
och ska sedan berätta hur man gör för att få honom på benen igen.
Första delmomentet, slalom mellan stolpar.
Klasse Lillklinga visar ett riktigt fighting face.
Att laga punka är inte alltid det lättaste under tidspress.
Anna, Tomas och Gabriella kämpade bra.
Ett bra delmoment som vanns klart av lunchgruppen.
Sa jag att jag ingick i den gruppen?
Dragkamp är ett måste. Jag ansåg att min grupp
dömdes bort av tveksamma domare.
Ett skumt moment.
Från fem meter gå fram och ställa sig så nära väggen
som möjligt. Utan att se. En klar domartabbe gjorde
att min grupp inte vann momentet.
Sovdags. Fick lumpenvippar. Fast med ålderns rätt var jag den
enda som fick enkelrum.
Upp och hoppa, inte sova bort vår ungdom.
Ett fyspass i naturen stog på programmet söndag morgon.
Glädje, glädje, glädje.
Helt fantastiskt att få vara med i Team Rynkeby.
Man blir så glad och det är så lätt att kliva utanför sin comfort zone.
Här ser vi Putte, Sandra och Mr Ego.
Längst ner till vänster har vi Jossan, dagens träningsledare.
Sen Elin och Monica. Tycker nog Elin överdrev lite. Så lätt var det inte.
Vi som var med.
Dags för lunchgruppen att träda in i handlingen.
Jag valde att dokumentera samt sköta dukningen.
En lite läskig avslutning
Som avslutning på helgen fick vi kärleksbomba varandra. Vi stog mittemot varandra och fick 30 sekunder på oss att berätta för personen mittemot det första intrycket man fick när vi träffade personen framför oss. Sen fick den andra samma uppgift. Sen tog vi två steg åt vänster så vi bytte runt så man fick säga och höra från alla.
Det här har jag aldrig gjort förut och det kändes jätteläskigt. Men när vi väl var igång så kändes det jättelätt att säga positiva saker om personen framför.
Jag fick av så många höra helt fantastiska saker om mig så jag hade några gånger rejält svårt att hålla känslorna tillbaka för jag blev så rörd. Många framförde ungefär samma sak om hur jag uppfattades.
Jag ska inte berätta vad som sas, men jag kan avslöja att jag tycks vara en hyfsat bra människa trots allt.
När jag sen styrde bussen hemåt gjorde jag det med ett otroligt varmt hjärta och jag kände en enorm glädje att få vara en del av det fantastiska projektet Team Rynkeby.
När jag kom hem till bussgaraget med bussen kom nästa överraskning. En av mina förare hade på eget bevåg både tvättat och städat min bil under tiden jag var på Barnens Ö. Kunde inte bli en bättre avslutning på en fantastisk helg.
