Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, mars 23, 2016

Mitt andranamn är Svamp

En stor dag i går. Träffade cykellegenden Mattias Reck.



På kvällen hade nämligen Team Rynkeby Stockholm en föreläsning i ämnet träning och energiintag.



Vårt team har glädjen att bli sponsade med energiprodukter under vår cykling till Paris av Enervit. Vi började därför kvällen på nya träningsstället SthlmWest i Bromma med att Enervit berättade hur man lämpligast använder sig av energiprodukter och varför det är så viktigt när man tränar och cyklar hårt och länge.

Fantastiskt givande, och jag lärde mig en hel del.

Därefter var det Mattias Reck som tog över. Du som håller på med cykling vet garanterat vem det är. Vet du inte får du googla.

Han berättade först lite om sitt jobb som tränare för ett proffscykellag, och sedan gick han över till olika träningsmetoder och dess för- och nackdelar.

En superkul föreläsning som garanterat fyllde några av mina många kunskapshål.

På lunchen hade jag en simlektion och mest anmärkningsvärt med den var följande kommentar:

"- nu Göran, nu börjar du se ut som en riktig simmare".

Den du, klart man suger åt sig som en svamp. Därav rubriken.

Simpasset leddes av min nya sim-PT Henke. Vi övade, i alla fall jag, Henke instruerade, malde, gnetade, ändrade, justerade och tänkte så det slog gnistor om mig trots att jag låg i vattnet.

Och för varje övning kändes det bättre och bättre. Och plötsligt kändes det som allt stämde. Det var då han fällde Den Kommentaren.

Självklart var det bara tillfälligt, men igår tog jag ett större steg än myrsteg i utvecklingen. Så kändes det. Den timmen gick så jäkla fort och det var så jäkla roligt.

Det är ju inte direkt billigt att ha en egen PT. Men attan så bra det är. Känns superlyxigt att ha en instruktör vars enda uppgift är att ha fullt fokus på bara en själv. Det ger otroligt mycket mer än att vara en av kanske 10 med en eller två instruktörer.

Eftersom jag är ett näst intill hopplöst fall så kör jag båda metoderna. Börjar ge resultat känner jag.