Så idag tordag alltså, Fössta tossdan i mass, som de säger i Småland.
Skräpväder. Bestämde igen att jag bara är en solskensskidåkare. OM det dessutom är välpistat. OCH är bra sikt. Allt annat går bort.
Så därför bestämde jag när jag kollade ut genom fönstret att idag blir det ingen skidåkning. Idag jobbar jag bara som busschaufför och kör våra gäster till och från backen. Under mellantiden knallar jag till hotellet och sover.
När bussen ser ut så här på morgonen betyder det
en typisk ickeskidåkningsdag för mig
Så jag knallade tillbaka till hotellet, la mig på sängen och kollade lite Eurosport på TV. Det är den enda kanal man har glädje av eftersom alla andra tvåtusen kanaler är dubbade på tyska. Som jag inte behärskar.
Bestämde mig då för att köra ett spinningpass för mig själv i hotellets lilla anspråkslösa gym.
Hotellets variant på spinningcykel.
Den har i alla fall wattmätare.
Norska intervaller, 4x4 minuter med 3 minuter lugnt trampande mellan varje, tyckte jag kändes lagom en sån här dag.
Men först 10 minuter uppvärmning och en 10 minuters nedcykling när jag var klar. Det tog i runda slängar 45 minuter.
Under uppvärmning är det okey att ta selfies.
En ny regel som möjligen inte kommit in i stilpolisens
skriftliga regelverk ännu.
Med bra musik kommer svetten som ett brev på posten.
Äntligen fick jag bra musik under ett spinningpass. Bara pop och rockmusik, inget elektroniskt tjafs, som mer retar mig än peppar mig.
När det var klart stämde jag möte med dotter tillika medarbetare tillika simfröken Sofia för gemensam lunch. För första gången på 25 år fick hon låna nycklarna till pappas buss för att lätt kunna lägga in sina, och andra gästers grejer när hon skidat klart till klockan 13.
Lite kort kan nu sägas att det kommer att dröja 25 år till innan hon får det förtroendet igen. Vi behöver inte gå in på detaljer, men jag är besviken, det är jag.
När vi rett ut ett och annat gick vi, nu inklusive svärson Jonas, till ett närbeläget café för inmundigande av lunch och glass. Tyvärr visade det sig att caféet fortfarande inte stavar vårt namn korrekt. Måste ha blivit något slags missförstånd när de tryckte upp thekannorna.
Men dom tog bra betalt för glassen. 80 kronor, men det var en rejäl portion.
Så till det viktigaste, simfinalen i StockholmsBuss-mästerskapet 28 meter medley. En viktig tävling, jag har en bronsmedalj från förra året att försvara. Om den tävlingen kan du läsa HÄR.
Sen tycker jag också att jag lyckades få in huvudsponsorn StockholmsBuss lite fint på slutet av intervjun. Sånt är viktigt.
Möjligen kommer jag att skriva en tilläggsblogg när resultatet av simtävlingen delgetts deltagarna under middagen.