Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, april 07, 2016

Jag blev såååå frustrerad. Men ändå lite nöjd

I går tempoträning runt Kaknästornet med Team Rynkeby. Brukar vara jobbiga grejer. Men inte igår.

Team Rynkeby är som du vet en välgörenhetsorganisation. Självklart ställer vi upp i alla sammanhang, vi startar även trilskande bilar.

Bilden har jag snott av Lars Johnsson utan att fråga

Igår fick jag äran att köra specialträning teknik för de inte så vana cyklisterna i vårt team. Det var 8 members som vill köra teknik. Så jag körde några övningar som jag för några år sedan fick lära mig av min läromästare Mäster Anders, Anders Johansson, Fredrikshofs Nacka/Värmdösektion.

Sen körde vi tempovarvet i lugn takt för att testa övningarna i så att säga skarpt läge. Gick jättebra även om några tycker det är lite läskigt att ligga nära hjulet framför. Men det gick bättre och bättre och snart ligger alla på föredömligt avstånd till framförvarande.

Det var rätt kul att försöka lära ut det som jag fått lära mig i den bästa cykelskolan av alla, Fredrikshof. Men det finns såklart även andra bra cykelklubbar där man får lära sig att cykla i grupp.


Ovanstående textrad har ingenting att göra med berätttelsen om Rynkebyträningen. Däremot passar den in i min cykling hem från träningen.

Eftersom min teknikgrupp övade mest teknik, så blev det ingen intervall- eller tempoträning för mig. Så på hemvägen försökte jag ladda på så gott det gick och jag bestämde mig tidigt för ett rekordförsök uppför den branta backen i Ulriksdal precis bakom Järva Krog.

Laddade som tusan och benen gick som trumpinnar uppför. Tror de vevade på i över 100 i kadens vilken är synnerligen ovanligt för mig. Var helt slut när jag kommit upp men kände i hela kroppen att där satt den, nu blev det nytt Strava-pb i den backen.

När jag kom hem och kollade i datorn, blev jag jättebesviken. Det blev inget pb. Det blev ett tangerat pb. Bra nog egentligen att få det den 7 april precis i början av säsongen. Tyder på att gubben skött sin träning hyfsat under vintern. Men ändå, ett misslyckat rekordförsök är ändå ett misslyckande, klart man blir besviken då.

Tänkte att jag skulle spöa Christian så jag innebar Rynkebyrekordet uppför den lilla knäppen. Inte så lång, men tillräckligt brant för att pulsen nästan ska explodera högst upp.

Några pyttesekunder snabbare bara, sen så är rekordet mitt. Om det nu inte blir rusning till den backsnutten av hågade Rynkebycyklister, nya som gamla. Så snälla, håller er undan därifrån några månader som jag kan knäppa rekordet. Tack på förhand.

Om du klickar på bilden så kan du läsa hur nära jag är