Men nu, tada, trumpeter och trummor, vårens stora händelse. Jag vann min tennisserie i gubbdubbelligan.
Sista matchen spelades i kväll. Hade klätt upp mig i en superläcker ensamble. Röd tröja som matchade mitt röd/vita racket samt mina vita tennisskor med röda inslag. Svarta läckra nytvättade tennisbyxor. Riktigt najs, om du frågar mig. Ville var extra välklädd sista matchen för säsongen.
Vi började kalasbra, Kalev och jag. På andra sidan nät Sivert och Peter. Peter member of Team Rynkey 2013 och 2014. Han hade hittills ingen vinst mot the member of Team Rynkeby 2015 och 2016.
Inte särskilt glad trots elegant klädsel
Kalev och jag spelade superbt. Första set enkelt 4-1. Vi går bara till fyra i vår liga. Andra set tappar vi, 2-4. Började spela skitdåligt för att prata vanlig svenska. Kalev spelade bra, men inte jag.
Sista set i princip skänkte vi bort, 1-4. FAAAAAAN.
Spelar mindre roll, jag hade redan vunnit serien redan innan matchen började, men det hade ju varit najs att vinna även den sista matchen för säsongen.
Men jag biter ihop, fäller en tår på kudden, sätter klockan på 06:00 och står på gymmet 07:30. Där har jag inte varit sen 5:e april. Inte bra, men nu jäklar är det hög tid att uppgradera all min träning igen. Bara 53 dagar kvar till Pariscyklingen börjar. 53 dagar, helt sanslöst så fort tiden rusar iväg.
Rätt som det är så är man gammal. Hualigen.