Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juni 26, 2016

Förra helgen hade vi sex. Men inte den här helgen.

Jag vet. En provocerande rubrik, men vad gör man inte för att locka in läsare. Förklaring längre ner i bloggen. Såklart. Som att ha godis vid kassan på snabbköpet och mjölkprodukter längst in i butiken.

Jaha, så var årets midsommarhelg över. För mig är den här helgen inget särskilt. Min stora helg är julhelgen. Är inte uppvuxen med särskilda midsommarfestligheter, förutom sill och potatis. Snaps och berusning över "gränsen" har aldrig varit min grej.

Alltså jag är ingen nykterist, inte heller absolutist, men drängfylla var det länge sedan jag upplevde.

Ett och annat "misslyckande" pga för mycket sprit har jag väl upplevt såklart i unga år. En minnesvärd historia skedde en gång på perrongen på Fridhemsplans T-banestation. Men det var länge sen. Väldigt länge sedan. Sannolikt till och med långt innan merparten av den här bloggens läsare ens var födda. Jodå, det fanns T-bana på den tiden. Och Explorer Vodka. Fast inga mobiltelefoner.

Som sagt, det blev en lugn och fin midsommarafton med kära hustrun. Men jag ber dig observera att rubriken inte har någonting med mig och hustrun att göra.

Hade inte ens med mig cykeln till stugan vilket fick mig att känna mig en aning sur och grinig. Antydde hustrun lite diskret vid något tillfälle. Vet inte, men någon form av samband kan ha funnits.

Vi har så fantastiskt fina vägar runtomkring Trosa så det är klart att man känner suget. Känns extra påtagligt när cykeln inte ens är med. Kanske dags för N+1, en "landetcykel". Ja, vilken bra idé.


 Smultron + sol = sommar


Ifall hustrun tänkte plocka sju sorters blommor att lägga under kudden
så smög jag ner mig själv bland klorofyllen som den sjunde blomman.

Det blev ingen träning på själva midsommarafton, trots att det ryckte i benen för en löptur. Det blev istället massor av god mat (med vin därtill) och oerhörda mängder godis.

I går fick det vara nog med stillasittandet. Dags för lite ow-träning. Du vet vad ow betyder va? Open water. Vi har lyckan att bo i skärgården och ha Östersjön som badvatten. Bara runt udden så är det raka spåret till Finland. Viker man lite söderut är next stopp Gotland. Om man viker av ännu mer så har vi den superfina Båt-Fyran hela skärgården söderut. Och snuddar vi Landsort har vi hela skärgården norrut också. Mitt favvoseglingsvatten. 

Men så långt simmade jag inte. Höll mig i närheten av vår brygga. För säkerhets skull med två livräddare samt en hund som höll koll på mig.

 En vacker vy på väg till HAVET.


Kanske inte en lika vacker vy


Om du vill avvara 38 sekunder av ditt liv
kan du kolla när jag crawlar en bit av Östersjön

Sen blev det söndag och distanscykling med Team Rynkeby Stocholm. Det börjar dra ihop sig, nu bara två veckor kvar till Take Off to Paris. Spännande.

Idag körde vi en 15-milarunda på Södertörn med lunchstopp i Nynäshamn. Regn i början men sen blev det bättre.

Efter 6 mil fick Kapten Jonas en som han tyckte lysande idé. Efter att ha kämpat oss upp för en rätt jobbig backe tog vi vad vi kallar en mikropaus, ett stopp på max några minuter.

Under en mikropaus gäller det att passa på. 
Någon till höger verkar vara väldigt nyfiken.

Nu meddelade Jonas att nu är det fri fart tillbaka ner till botten och sedan fri fart upp igen. Inte nog med det, ner igen och sen upp igen. Galet.

Hade vår Kapten Jonas slagit sig? Var han som Kapten Bligh i Myteriet på Bounty? Var han på väg att bli galen, tappa greppet? Var det dags att ta över kaptensskapet för resten av turen med Kapten Jonas sist i klungan? Många oroliga frågor blev det.

Men nej, Kapten Jonas bedömdes vara i fin form både fysiskt och mentalt, så vi gjorde som han sa och sen cyklade vi vidare, en aning mer trötta i benen.

Sen kanske det var jag som fick en tillfällig knäpp, jag gick loss på att ta massa selfies.

Idag hade vi en gästartist i form av Carsten Friberg, Team Rynkeby Värmland.
Han var på besök i Stockholm och frågade om han fick köra med oss.
Klart han fick.

Kan detta vara Team Rynkebys snabbaste cyklister?
Inte Mr Ego såklart, men Josephine och Elin möjligen. 
De körde runt Vättern på 8:43.

Josephine, Jossan, fick vara med på ännu en selfie, nu med
tvillingsyrran Jennie


Putte kände sig åsidosatt när jag bara tog selfies med tjejer,
så han fick såklart en kram också. Och hamnade på en bild.

På lunchen beställde Kapten Jonas en våffla. Jag försökte ställa mig
in för att få en smakbit. Fick ingen, men jag såg nog att några
andra fick smaka. Typiskt.

Efter 15 mil är alla glada. Lite trötta i benen, men väldigt glada

Efter 15 mil var vi tillbaka vid startpunkten. Nu börjar vi bli redo för Paristuren. Vi cyklar bra, vår medelfart har ökat och alla har på några månader utvecklats till riktigt bra cyklister. 

Så även lilla jag. Känner mig oerhört stark och uthållig, en otroligt stor skillnad mot samma tid förra året. Tror det bl.a beror på att teamet tränat på en annat och kanske lite bättre sätt än förra året. Plus att jag tränat en hel del på egen hand, typ 27-30 pass i månaden sedan september då jag anmälde mig till en Halv ironman 18:e september i Pula. Träning ger resultat, så enkelt är det.

Men rubriken då, känner jag nu att du tänker nu, ljuger karln med rubriken? Inte då. Förra helgen på Vätternrundan körde vi med sex cyklister i vårt draglag, som snurrade sinsemellan, medan övriga bakom låg i fasta par.

Idag körde vi med bara fyra i draglaget, varav jag var en av dom. Vad trodde du rubriken syftade på? 

För dig som är kalenderbitare visar jag här rutten vi körde idag.