Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, juni 22, 2016

Jag kandiderar nu officiellt till ordförandeposten

Förmodligen är jag en kandidat till ordförandeposten i klubben DPR, Dum På Riktigt. Lika bra att lägga upp en kampanj direkt. Jag skulle passa utmärkt.

Varför skulle jag annars t.ex hålla på och försöka ge mig på Triathlon? Varför annars ge mig på att testa en Halv ironman? Jag som varken kan simma eller springa ordentligt. Jag måste helt enkelt vara dum i hövve.

Men vissa former av utmaningar måste man bara anta innan det är för sent. Tiden rinner liksom iväg. Fort. Alldeles för fort.

Igår säsongspremiär för mig att köra träning inför tävling, dvs Try Tri vid Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Det gäller att ge allt på träning. Ner i bocken och kööööör.
Måste lära mig le mer när en fotograf står vid kanten.

Herrejösses vad många människor som gillar sånt här. Inte lika många i min åldersklass, såg ingen faktiskt, men jag kan ha missat någon i vimlet. 

Jag valde att lyssna och lära lite mer om ow-simning

Först genomgång av olika delar av en tritävling med massar av tips- o trixinformation.

Även 2015 års Rynkeby Stockholm-sponsorer fick sig
lite exponering eftersom 2016 års tröja låg i tvätten

Sen började själva träningstävlingen. Med simning såklart.

Trångt i starten. 
Mr Ego taktisk placerad längst bort i slutet av bryggan.

Körde efter ett tips, tio armtag bröstsim, 10 crawltag, 10 bröstsim, 10 crawl osv osv. Gick väl sådär, men jag tog mig framåt. Men inte fort.

Mr Ego i orange mössa. 
Jag ser nog mer ut som ett drunkningstillbud än som simmare. 

Jag tog mig framåt, men inte fort. Vi strandkänningen hade jag bara några enstaka själar strax bakom.

Man känner sig som ett fyllo vid uppstigningen från vattnet.
Världen liksom snurrar och balansen är vinglig.

Sen blev det småjogg upp till växlingsområdet där cykeln väntade och det var dags för min paradgren.

Kan man kanske inte tro, men just här låg jag och pumpade i 40+


För långt efter den stora massan efter simdelen, men några andra cyklade jag rejält förbi. Fort.

Cykeldojor av, löpardojor på. Inte lätt med genomblöta fossingar

Sen var det dags för sista grenen, löpning lite drygt 2 km. Trots att jag sprang i för mig rekordfart, blev jag såklart omsprungen av de som jag hade cyklat förbi.

Snygg tävlingsuniform i alla fall. 
Genomgående svart. Genomtänkt, 
för tänk om det stog en fotograf där.
Kompressionstrumpor var en höjdare.

Under löpdelen tänkte jag hela tiden på den teknik som jag lärde mig av vår instruktör under Mallorcalägret i våras, Mattias, men av bilden att döma lyckades jag inte helt. Sådär ska armarna inte pendla.

Sist i mål i hela träningstävlingen, orförandekandidaten Mr Ego. Ändå både glad och nöjd över insatsen. En trolig förstaplacering i seniorklassen kan ju ändå inte betraktas som dåligt, eller hur? Och skulle det funnits nån mer i den klassen så blev det i alla fall ett silver eller i sämsta fall et brons. Fan i mig lika härligt det också.

Här lite info över min insats för dig som är kalenderbitare:


En mycket viktig information är  att jag simmade snabbare i verkligheten, slog av klockan först när jag satt uppe i växlingsområdet och svitschade om till cykling, glömde att trycka av när jag klev ur vattnet.

Bevismaterial A. Borde slagit av klockan vid strandkanten.

Sammantaget ett superkul arrangemang och jag kommer helt klart att köra även nästa tisdag som är den sista innan den riktigt tävlingen Stockholm Triathlon den 3:e juli. 

Har jag sagt att jag är anmäld dit? Jo, tänkte köra supersprinten även i år. Har ju en tid från förra året som jag bara måste spöa.

Fotograf: Svärsonen Jonas Demnert