Idag bestämde jag mig för att testa om jag tröttat på cykling eller inte.
Iklädde mig neutral uniform, hällde i mig en energibomb och kände mig oövervinnerlig. Bara Contador och Froom skulle kunna spöa mig idag, för idag tänkte jag köra backar, bara backar.
Efter bara 50 meter fick jag en slags lyckokänsla i kroppen. Jag hade inte tappat lusten, det var skithärligt. Fartvinden smekte mina kinder och jag for fram i en jäddrans fart. Kom på att jag måste tagga ner och köra lite lugn uppvärmning innan jag slog på turbon.
Började leka Tour de France och jag utmanade just herrarna Contador och Froom.
Nämen kolla överarmarna. Tillbaka till gymmet gubbjävel.
Rundade Edsviken borta vid Edsbergs Slott i god fart och tog Landsnoravägen och backen upp mot Bergendal. För mig en jobbig och sugande backe, men ingenting för Contador och Froom. De drog ifrån mig lätt. Mjölksyran sprutade ur låren och luften tog nästan slut i lungorna. Men strunt samma, här skulle köras.
Kopplade in turbon och körde, ja i princip i överljudsfart faktiskt. Inte ens en höghastighetskamera hann registrera min framfart.
Rullade nerför på andra sidan, vände och körde tillbaka upp igen och sedan järnet tillbaka runt Edsviken till Strandvägen. En lång raka som avslutas med en 90-graderssväng och en hyfsat brant liten trevlig backe uppåt. Hela den sträckan är ett Stravasegment. Inte så lång, typ 1,4 km, men ändå.
La mig i bocken och tänkte att nu jäddrar ska här slås rekord. Det var liksom en sån dag idag. Contador och Froom lyckades inte hålla mitt bakhjul på platten och tamigfan om jag inte fick ett PB på hela den sträckan. Det var häftigt. Försprånget till Contador och Froom blev så stort så de hann inte ikapp till målet uppe på toppen. Synd för dom.
Sen tog det en stund innan pulsen gick ner till nomalnivå och när det var gjort så körde jag ännu några korta men skarpa knäppor i mitt absoluta backmax. Då hade Contador och Froom redan lagt av, det orkade inte mer sa dom.
Inga jättebackar, men tillräckligt branta för att
det ska kännas rejält i lår och lungor.
Nu är jag hemma igen och det värker så jäkla skönt i låren och en härlig känsla strömmar genom min kropp. Fan va kul det var att cykla igen.
En annan grej är också kul. Min kära hustru har lite konstnärsådra i sig. Hon ritar lite ibland och tycker det är kul att färglägga bilder. Idag kom hon hem med den här boken med massa roliga cyklar att färglägga. Det smittar av sig i familjen trots allt. Men att få henne att sätta sig på en riktig cykel, nä, se det kommer aldrig att hända, tro mig.
