Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juli 31, 2016

Köpte mig ett sexpack och testade LSD

Lördag
Träningsvilodag. På kvällen ville hustrun se en film, eller serie eller vad det nu var. Det ville inte jag. Så jag gav mig helt enkelt på ett cykelrengöringsprojekt. Bort med både kedja och kassett för rejäl rengöring och lite allmän puts på ramen.



Resultatet blev ju rätt okey.

Söndag
Det kostar att ligga på topp. Plötsligt var jag inte nöjd med min våtdräkt. Det är en allrounddräkt, dvs inte specialsydd för simning och allra minst för bröstsimning. För det är bröstsim som jag kommer att satsa på i Pula. Jag har helt enkelt lagt crawl på hyllan tillsvidare för det funkar inte alls för mig.

Har kollat in lite tips på jotjob och hittat en bra och snabb teknik. Verkligen superkul. Bröstsim är min grej, thats it. Har äntligen kommit till det tillståndet då jag liksom hamnar i min egen bubbla och jag bara simmar på och andningen känns naturlig och enkel. En skön känsla. Det var den jag letade efter, men aldrig hittade, i crawl. Men jag kommer fortsätta leta efter den även där. Efter Pula.

Det var ju det jag sa för några månader sedan, jag är den ende människan i hela Svealand som inte kunde lära sig simma crawl.

Så därför köpte jag en ny våtdräkt. Jag tyckte den jag valde var läcker, och dessutom, om man kisar lite när man kollar bilden kan man se en antydan till sexpack på magen. Värt varenda krona. Dessutom är den sydd så den passar även för bröstsimmare. En bonusgrej alltså.

Vet. Skitfånig bild. Som om jag hade svällande
biceps att visa upp. Men kolla magen, visst kan man
ana lite sexpack? Med lite fantasi i alla fall. Och om man kisar.

Dotter tillika medarbetare uttyckte förskräckt "-men duddy, det där är ju en swimrundräkt, nu måste du ju ställa upp i ett swimrunlopp också." Mmm, sa jag, men inte i år, men 2017 kanske. Vem vet.

Dräkten måste ju testas i skarpt läge såklart. Så därför begav sig Mr Ego och svärson Jonas till Edsvikens strand för att träningssimma. Svärson Jonas ska köra klassikern nästa år, så han måste i plurret och träna för att klara Vansbrodelen. Jonas satsar också på bröstsim.

Vid Edsvikens strand. Även Reka var lite sugen att bada. F´låt simma, menade jag,


Vackert så man blev tårögd. 
Eller om det var för att simglajjorna läckte.

Min nya våtis var superb, och så kul det var att simma i öppet vatten. Vi simmade 1100 meter. Det kändes fint och inte jättejobbigt. Ännu roligare var det att svärson Jonas hade lite bekymmer att hänga med mig.

Sist vi simmade tillsammande försvann han som en manlig Sara Sjöström mot horisonten. Idag hade han det tufft att matcha svärfarsan. Mellan dig och mig bara, jag simmade helt enkelt ifrån honom. Men berätta inte det för hans kompisar, det kan ju kanske upplevas lite skämmigt att bli frånsimmad av svärfarsan.

Plötsligt ser jag ett ljus i min simtunnel. Nu känner jag en stor förhoppning att klara simningens cut off-tid i Pula. Nu jäddrar ska jag träna simintervaller också, då blir man snabbare även på längre sträckor. Min framtid som bröstsimmare är utstakad.

Efter 200 meter stog en Paparazzi vid strandkanten och ville snacka lite. Klart man ställde upp på en intervju inför mitt stora Pulaäventyr.




Men att bara köra ett pass per dag är ju lite slött. Kommer du ihåg Dr Dengroths bevingade ord från filmen Yrrol?  "-Man får inte va slö, för då blir man dö".

Så därför begav jag mig om aftonen ut på en löptur, dags för att testa en dos LSD, Long Slow Distans,  alltså ett långpass i superlugnt tempo.

Me and my friend Skuggan. 
En pålitlig kompis som alltid hänger med.

14 km fick jag ihop. Rekordlångt för mig. Har aldrig i hela mitt liv sprungit så långt. Och om bara 49 dagar så ska jag springa 22 km. Hualigen.

Kan inte säga att det var en enkel match. Det funkade kanon fram till 11 km ungefär, då började benen stumna rätt rejält, men inte värre än att jag kunde fortsätta. Hade egentligen målet 15 km, men 14 kändes bra det också.

Note to myself. Funkar inget vidare att ha pulsband under långa pass. Svider rejält. Måste lösas på nåt sätt, för jag vill kunna hålla koll på pulsen.

Är det inte rumpan som blir sårig 
så är det bröstet.

I morgon blir det vilodag igen, för idag utsatte jag kroppen för en rätt tuff behandling. Men det var kul, helt enkelt skitkul, och det är huvudsaken. Särskilt kul att jag verkar ha hittat simningen, även om det är bröstsim och inte crawl.