Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, augusti 27, 2016

Man får aldrig vara riktigt glad

Visst är det så. Man får aldrig vara glad för länge. Är man det så får man en snyting rätt vad det är.

I förrgår var hustrun och jag hundvakt till StockholmsBuss friskvårdsansvarige Reka. Matte Sofia var borta.

På natten hörde vi hur Reka plötsligt började må dåligt. Hela vardagsrummet var nedspytt med blodliknande kluttar.

På morgonen kom Sofia och hämtade Reka och körde henne direkt till djursjukhuset.

Diagnos: en tumör i rumpan som plötsligt och akut hade "aktiverats". En omgående och akut operation blev nödvändig.

Stackars lilla Reka strax innan operation

Operationen gick bra och idag är Reka frisk, pigg och glad igen. 

Nackdelen är att hon inom kort måste kastreras av säkerhetsskäl så inte tumören kommer tillbaka. Lite trist för Sofia som i vinter hade planerat att ta en sista kull av Reka. Reka har nämligen rätt unika och perfekta egenskaper, varför många redan står i kö för en valp från Reka.

Men huvudsaken är ju förstås att Reka mår bra, och hon själv struntar väl högaktningsfullt om hon skulle bli utan valpar en tredje gång.

Igår var KulturRallyt i farten igen. Kollade in Maratondansen på Stadsteatern. Succé. Nästan full poäng från Mr Ego. En fantastikt kul och oväntad föreställning.

 Sjävklart var pausunderhållningen, kaffe och morotskaka
i världklass. Tog ingen bild på den.



Till och med DN:s recencent tyckte det var en bra föreställning. Beskrevs med många svåra ord, kort sagt massa mumbojumbo. Märkligt att alla recencenter måste beskriva teater med så otroligt långsökta och djuplodande beskrivningar. Och med en massa svårstavade ord. 

Känns lite som recencenter vill verka lite väl intellektuella och djuptänkande filosofer. Larvigt.

Idag på eftermiddagen tyckte jag det var dags att röra lite på mig. Tog en cykelrunda på blygsamma 45 minuter i LUGNT tempo. Allt jag ville var att få igång kroppen lite, har inte cyklat på en vecka. Undvek nogsamt alla backar. Trots det gick pulsen bananas på slutet trots platt mark.


Anledningen var en busschaufför i en röd lokalbuss. Nobina kanske. Cyklade på vägen, fanns ingen cykelbana just där.

25 meter framåt fanns en busshållplats där det står några människor och väntar. Hör en buss bakom mig men tänker att han saktar in bakom mig och får en skön och bra inbromsning i lagom höjd med hållplatsen. Du som är cyklist vet redan va?

Exakt, han kör om mig, svänger in framför mig och tvärbromsar. Jag får bromsa hårt för att inte dänga in i bussens baksida.

Svänger ut och förbi bussen och i vredesmod dunkar jag näven på bussidan och smäller till hans vänstra backspegel så hårt jag kan. Eftersom de kör med okrossbara speglar gick den såklart inte sönder, men jag hoppas att han i alla fall fick öppna fönstret och ställa in rätt vinkel på den.

Barnsligt och dumt av mig, men man blir ju så jääääävla förbannad på vissa förare, oavsett om de är bilförare, lastbilsförare och/eller bussförare. Vissa fattar bara inte en del självklara saker i trafiken. En del fordonsframförare är helt enkelt dummare än genomsnittet.

Nåja, det förklarar i alla fall pulstoppningen, för jag blev så ohyggligt upprörd över den här bussförarens tilltag. Så otroligt klumpigt och onödigt.

Men hursomhelt, håll med om att de allra flesta är rätt schyssta i trafiken, det är i alla fall min uppfattning.

Nu ska jag ladda med en god middag, ett pyttelitet glas vin därtill och sedan tidigt i säng. I morgon är det ju rejsdags igen. 13,5 mil i härlig miljö och med härliga teamkamrater. Ska bli görkul.