Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, februari 13, 2017

Semlans betydelse för välmåendet

Det fuskas med allt nuförtiden. Läppbalsman, EPO, motorer i cyklar. Inte minst fuskas det med semlor. De börjar säljas alldeles för tidigt. Kanske beror det på att de är supergoda. Efterfrågan helt enkelt.

I fredags återupptogs min löparkarriär. Med med tanke på snö och is gjordes comebacken på gymmets löpband. Det blev lite intervaller. Sånt är ju bra.



Det kändes så bra så en belöning var en självklarhet. Särskilt som gymmet ligger vägg i vägg med ett kafé. Som säljer semlor.

 En bamsing till mig och en liten till hustrun. 
Nej nej, detta är ingen genusfråga. Hon ville inte ha den stora modellen.


Well, lite nytta kanske den gör i alla fall.

På kvällen läste jag väderprognosen för lördagen. Plusgrader och allmän fin stämning utanför husknuten. Det blir cykling på riktigt bestämde jag.

Vaknade redan kl 6 och jublade ÄNTLIGEN.

Kollade besviket på termometern. Någon har farit med osanning.



Aj aj aj. Men ett beslut är ändå ett beslut. Så på med vinteruniformen, vintercykeldojor förstärka med vinteröverdrag och så iväg. Drog kallt, borde haft ett lager till utanpå. Men bara att bita ihop.

Trots kall fartvind så blev det ändå en behaglig och fantastisk skön runda på nästan 5 mil. Men Postcykeln är ändå bara begränsat kul att cykla med. Trots allt. Det är ju en billig instegsvariant som inte växlar sådär jättebra. Men den funkar trots allt och snart är det barmark och väder för riktiga hojen. Med wattmätare monterad.

För den inköpta wattmätaren passade ju inte till Postcykeln. Tyvärr. Och jag som slängde returformuläret och dessutom har jag olyckligtvis glömt var jag köpte den så det är ju helt omöjligt att returnera den.



När jag sen stog i duschen upptäckte jag små utväxter på min kropp. De satt inte där för några månader sedan. Undrar om det är normalt eller farligt.

Ifall du inte ser utväxterna visar jag för tydlighetens skull
var de sitter. Brännan från 2015 sitter fortfarande kvar. Fantastiskt.

De där utväxterna måste nu fyllas på med minst 25-30 watt för att jag ska bli nöjd. Helst 50, men det är nog i knepigaste laget.

I dealen med hustrun att jag skulle cykla till Paris för tredje gången ingick att hon har förtur i programsättningen för lördagar och söndagar fram till 31/3.

Därför var såklart ett kulturprogram inlagt. Först en kul tur och sen kultur.

Vi besökte Scalateatern och såg den kritikerrosade pjäsen Egenmäktigt förfarande.


Blev nästan en fullpoängare. Ingen paus och därmed inget teaterfika blev till ett minus i protokollet.

Det mesta är således kul och lattjolajbans, men i övrigt kan jag bara säga att life sucks för närvarande. Meddelas endast på detta sätt.