Då satt ju i princip hela gänget redan där med någon form av morgonpass genomfört. Kände mig lite usel då. Fast bara en liten stund. Tog det lugnt av en enda anledning, långsimningen.
Efter frullen tog jag en promenad för att reka var vi skulle simma.
Havet kändes fint. Lagom djupt och bra temperatur.
Kl 13:00 tog hela gänget bussen några kilometer bort till startplatsen för långsimmet. Tänk dig 35 människor, alla iklädda våtdräkter och dessutom barfota, kliva ombord på lokalbussen och lämna fram 1,55 euro till chauffören som först såg lite förbryllad ut. För att inte tala om övriga passagerare.
Tyvärr inga bilder, för det man tog med sig måste man ha med sig under simningen.
Nåväl, så småningom, efter coach Ulfs genomgång, plums i baljan och simma ut till startbojen.
Fan va jobbigt det var. Hyfsat stora vågor rätt i nosen. Men jag kom så småningom ut till rätt plats medelst crawl och så gav vi oss iväg.
Jag och en tjej simmade sist tillsammans med Mattias som utsågs till cyklingens motsvarighet till grindvakt, dvs längst bak.
Tjejen gav upp efter bara en liten stund men jag kämpade på så gott det gick medan de övriga pep iväg med blixtens fart.
Mattias peppade mig som bara attan. Vi följde gula bojar som låg ungefär med 25 meters mellanrum.
Det var jobbigt, rejält jobbigt. Funkade stundtals jättefint med andningen men så kom en våg och förstörde flowet. Och saltet i vattnet, fy fan för den lede. Usch och fy. Blev nästan illamående, för det gick inte att undvika att svälja några droppar här och där som stänkte in i munnen.
Plötsligt kom chefen Pål simmandes och filmade mig när jag simmade. Hoppas jag får se filmen, och blev den bra kommer du också att få se den. Självklart vill jag inte undanhålla såna underhållande filmer för allmänheten.
Men till slut blev havet och vågorna övermäktiga. Kände att min gräns hade nåtts och jag simmade in till stranden.
Men trots allt, på min Garmin står det 679 simmade meter. Alltså crawlade metrar, inte bröstsimmade. Nytt svensk Göranrekord.
Stort tack till Mattias som verkligen pushade och peppade mig att fortsätta längre än jag antagligen hade simmat utan den peppen.
Slår man personliga rekord har man ju hål i hövve om man inte nöjd. Jag har uppenbarligen hål i hövve för jag var jättebesviken på mig själv när jag sen stog på strandkanten och begrundade mitt öde. Jag hade hoppats på att klara 1000 metrar.
Å andra sidan, i torsdags var mitt crawlrekord 100 meter i bassäng, i fredags, dagen innan jag åkte hit ner, lyckades jag klara 500 meter i bassängen.
Med tanke på det så borde jag således vara ohyggligt nöjd med 679 meter i ett skvalpigt hav.
Så jag kanske inte ska vara besviken trots allt. Bara att träna stenhårt fram till examen i Zell-am-See i slutet av augusti, så kanske jag klarar att crawla 1900 meter där och då.
Så lite info från avdelningen Värdelöst vetande. Den här snutten simmade jag. Exakt 679 meter.
Sen blev det yoga på gräsmattan som vanligt.
En härlig miljö att sträcka ut kroppens alla delar
Efter yogan en gemensam samling för att prata om hur dagen har varit för alla, och info vad som händer i morgon.
Cheferna/pappa/mamma Pål och Marika
håller i både yogan och informationsmötena
Idag var det för övrigt ganska varmt och solen bränner obarmärtigt. Kan inte påstå att jag solar mig traditonsenligt.
Måste har mer fokus på rätt klädsel i den brännande solen
Sen blev det middag på stan och därefter plums ner i bingen för skönhetssömnen.
Tidig start i morgon igen. Kl 07 träningspass i havet. Får inte missa viktiga ow-pass. Sen blir det eftermiddagscykling. Vi får väl se om det blir med ett fikastopp. Känner mig försiktigtvis positiv till att det kan bli ett sånt, men säker är jag absolut inte.
Mer än så hände inte idag.
G´natt, hörs i morrn.
Jag på triläger. Dag 1
Jag på triläger. Dag 2
Jag på triläger, Dag 3