Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, augusti 08, 2017

Race day minus 19. Semester vs Trosa Training Camp

Två veckor ledigt. Min hustru och jag är en smula oense om det är semester eller Trosa Training Camp. Nåväl, det var länge sedan jag skrev något, så det här blir väl ett onödigt långt inlägg.

Champagne eller sportdryck.
Det är ledighetens stora fråga. 
Sannolikt båda, men vid olika tillfällen såklart.

Personligen tänkte jag använda ledigheten för att finslipa formen. I jämställdhetens tecken så har även hustun "sina" dagar där hon bestämmer programmet.

Det närmar sig nämligen Race day för Ironman 70.3 i Zell-am-See. Den som jag anmält mig till. Som jag just nu känner näst intill panikångest inför. Bara 19 dagar kvar nu.

Jag har tränat bra, jag är sannolikt i mitt livs bästa form trots att jag snart fyller dubbelsex. Nä, nä, det där sista ska inte missuppfattas av någon med snuskig fantasi.

Jag har tränat för det här i två år nu. Gjorde ju ett försök för ett år sedan i Pula, men det gick helt åt fanders. Blev ju en DNF. Fixade inte simningen, och då får man inte fortsätta tävla. Surt, sa räven.

Men skam den som ger sig. I år nytt försök i Österrike, med lite snällare simvatten.

En stillsam insjö känns helt okey

Lite knepigare cykling, med massa höjdmetrar. Men en fin bana. Så här beskrev en som cyklat den:

Cykelbanan är underbar! Som att köra i ett vykort. En backe (ca 10 km lång, sista 2 km är branta) - inga tekniska partier, utan mest trampa och njuta


Lite jobbig backcykling, men det som går upp går också ner.

Mitt stora problem är som möjligen bekant simningen. Det är där tävlingen avgörs för mig. Det blir en strid på kniven att jag klarar cut off-tiden för den. Från det jag kliver i vattnet har jag max 75 minuter på mig att simma 1900 meter och sen snabbt som Stålmannen svida om till cykeluniformen.

Det blir tight, det blir stentufft för mig. Men jag har tränat idogt. Näst intill varje dag enligt min dotters träningsprogram. Jo, det blev lite reklam där, om du klickar på länken. Men man måste hjälpa sina barn.

20 grader i vattnet. 
Östersjön är en trevlig träningsmiljö.

Så har vi löpningen 22 km. Inte helt lätt det heller. Kämpar på och tränar, men har aldrig sprungit längre än 14 km någonsin. Blir nog en grej för pannbenet att ta hand om.

Rätt trist att löpträna. Man kommer ju liksom ingen vart.
En raksträcka tar ju evigheter att passera.

Idag blev det en rejäl cykelgenomkörare med en distansare med folk från Fredrikshofs Nacka/Värmdösektion. Där allt startade för mig. Det var ett tag sen jag cyklade med dom, så det kändes lite som att komma hem igen. Superkul.

Samling i Vagnhärad, en jättelångt stenkast från vår stuga. Helt perfekt.

14 st blev vi i gruppen. 

Dagens mål var Nyköping via diverse fantastiska cykelvägar med minimal biltrafik. Allt som vanligt perfekt regisserat av Mäster Anders, Anders Johansson.

Dagen till ära var även Fredrikshofs ordförande Lars-Åke Henriksson med och cyklade. Till dig som inte träffat honom kan jag meddela att han gav ett mycket ödmjukt och sympatiskt intryck på mig.

Cyklingen började skönt och behagligt i 26-27 tempo som efter någon mil eller två skruvades upp vartefter till typ 30+ nivå.

Lite mot- och sidvind störde den fulländade njutningen, men ingen fara, vi for fram som en varm kniv i smör. Jag kände mig stark så jag hängde med ganska lätt.

Plötsligt, när jag låg i bakre delen av klungan, blev det en plötsligt hastighetsökning. Hm, måste vara mina Rynkebykompisar Ylva och Christer som drar nu, tänkte jag. Kollade upp, och javisst var det dom två som gärna trycker på lite extra. Kände jag igen från årets Pariscykling.

Efter några timmar kom vi fram till Nyköping och det blev en god lunch på Hamnkrogen.

Efter ca 45 minuter dags för hemfärd. Efter någon mil släppte två i gruppen pga trötthet och det blev som jag befarade, en klar och tydlig hastighetsökning. En tanke for genom mitt huvud att jag skulle joina de två som släppte, men slog bort tanken lika snabbt. Här ska inte ges upp, här ska cyklas ända in i kaklet.

Nu gick det stundtals rätt fort. Plötsligt hamnade jag i fronten ihop med Ylva. På en lång raka fick hon för sig att hastigheten inte skulle understiga 40. Så jag var ju tvungen att matcha det. Och det gick utmärkt. Men rätt jobbigt, om jag uttrycker mig milt.

Vid ett annat tillfälle låg jag i fronten med Christer. Han spottar minsan inte i glaset om man säger så. Han ger gärna järnet och jag klarade av att matcha honom. Det gick så bra så Mäster Anders röt åt oss att hålla igen lite. Det var kul. Sa jag att jag kände mig starkt idag?

Efter 10 mil nådde vi slutupunkten, fikastället Utsikten i Vagnhärad. Där intog vi fika och snacka lite om dagens härliga runda vars rullsnitt till sist hamnade på 29,5. Annonserad fart var 28-29, så det var ju fullt godkänt. Själv fick jag ihop 13 mil inklusive fram- resp hemcykling från/till stugan.

Men varför är alltid hemcyklingen efter en träning eller distanspass alltid den jävligaste delen av cyklingen. Det är som att hjärnan och kroppen stänger ner när målet är nått. Och dit räknas tydligen aldrig hemcyklingen.

Tina, Mr Ego, Christer, Ylva
dvs 28,57 % av dagens grupp cyklade till Paris i somras
med Team Rynkeby. Tina med Team Täby och vi övriga
med Stockholmsteamet.

 Hela gänget som cyklade idag.

Avslutar med lite info för kalenderbitaren.


Det gick hyfsat fort på slutet. Utom på min hem-
cykling. Med tuff motvind HELA vägen hem, ca 15 km.


Mina puls- och wattzoner




Belönades med en hel hoper PR enligt Strava, för jag 
har cyklat den här sträckan flera år med Hovet.

Avslutar med en peppbild inför min triutmaning. Precis som i "tomma" yoghurtförpackningar finns alltid minst 10 % kvar att hämta ur kroppen. De 10 %-en måste jag säkerligen ta fram den 27/8.