Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, oktober 27, 2017

Svart är det nya svarta

Det här blir ett rätt långt inlägg. Vill nämna det redan från början.

Vi börjar med Vätternrundan för nu är det högtidsstunder för sjön Vättern. Blir ju lite så i cykelkretsar när det ska anmälas till Vätterrundan.

Oj vilka diskussioner om det bra/dåliga med VR det förekommer på olika cykelgrupper på Fejan. Man blir bara trött att läsa allt. Särskilt på de inlägg som tjatar om hur farligt det är att cykla fort och därför bör man inte cykla runt Vättern.

Eller att ingen bör cykla snabbare än den långsammaste cyklisten för att därigenom helt eliminera risken för olyckor i samband med farliga omkörningar. Typ så. Lite skruvat tolkat av mig kanske, men lite så är tongångarna från de mest negativt inställda.

Men icke förty. Jag och typ 20 tusen andra tycker inte så, därför kommer jag nu för femte gången att ge mig i kast med att runda Pölen. Såklart tillsammans med Team Rynkeby-GodMorgon Stockholm.

Vi har anmält ett team på 28 personer. Kommer som vanligt bli superkul. En smula jobbigt, men absolut superkul. Vi har inte någon tid vi ska uppnå, vi har inget snitt vi ska köra i, vi som rullar ur startboxen ska också rulla över mållinjen samtidigt och tillsammans som ett team.

VR blir vår generalrepetition inför cyklingen till Paris som är betydligt jobbigare. Då cyklar vi motsvarande ungefär Motala - Karlsborg varje dag. Men på betydligt backigare vägar, i alla fall i slutet av veckan.

Är även anmäld till Halvvättern med "mitt" eget Team Mellanmjölk. Det blir en generalrepetition inför själva Vätternrundan som i sin tur är en generalrepetition inför Pariscyklingen. Många repetitioner blir det.

Lite kul att Facebook idag påminde mig vad som hände just idag för exakt 4 år sedan.



Bilden är från en av mina absolut första cykelrundor. Två mil ut på Lidingö, nej inga döda fåglar där som jag behövde begrava, sen hem igen.

På hemvägen var jag tvungen att stanna och vila för jag var så trött. Efter typ 3 mil. Det är annat nu minsann, nu hojar jag gladeligen till Paris varje sommar bara för att shoppa nån cool tischa.

Nu är det dags att ta min simning till en ny nivå. Igår började jag hos Human Ambition som drivs av simgurun Micke Rosén.

Började minst sagt dåligt. Tog helt fel på tiden, trodde passet började 20:15, så då var jag där laddad till tusen. Men vafalls, inga andra här? Ringde dotter Sofia, som normalt också simmar då, men igår var hon lite krasslig. Fick veta att tiden är 20:45.

30 minuter väntan i en helt tom simhall.
Förutom jag själv alltså. 

Men så småningom dök de upp, de andra.  Så även kvällens instruktör, Karin Pettersson, som är min sjätte eller möjligen sjunde siminstruktör som jag plågat under de senaste två åren. Plågat såtillvida att jag inte kunnat crawla så bra som man kanske skulle kunna förvänta sig av en snubbe i min dimension. Ett nästan hopplöst fall alltså. Men inte längre. Nu går simresan vidare mot nya höjder.

Både jag och Karin var så här glada efteråt
när vi konstaterade att jag inte hade drunknat.

Det här passet hade Karin satt ihop

Fick en smärre chock när jag läste programmet som Karin skrev upp på tavlan. Herregud, bara uppvärmningen 600 meter på olika sätt.

Sen blev det bara jävligare och jävligare. Men på något skumt sätt även roligare och roligare. Fick många tips som jag försökte korrigera under passet och på slutet sa Karin att jag simmade bättre i slutet av passet än i början. Det kändes både bra och kul.

I onsdags körde jag slut på mina ben under Rynkebyspinningen och igår körde jag slut på överkroppen. Life is beautiful, eller hur? Idag blir det vilodag. Behöver det tror jag.

Shoppa är jag bra på. Häromdagen shoppade jag en ny klocka. Visserligen har jag redan en, av lite äldre årgång, som funkar alldeles utmärkt, men den här var så "billig" så jag kunde inte hindra pekfingret från att landa på tangentbordets Enterknapp.



Det trista var att den shoppingen triggade igång det stora köpsuget. Ny bil kanske? Klart man behöver en ny bil. En ny cykel har jag ju redan köpt.

Uppenbarligen har jag fastnat djupt i konsumtionsträsket och måste gå in på tyngre grejer för att uppnå Nirvana.

Nirvana är ett själsligt slutmål inom buddhismen och hinduismen – ett evigt, lycksaligt tillstånd av fullständig själsvila. Inom buddhismen ses nirvana som fullständig frihet från begär, hat och självbedrägeri. 

Så raskt iväg för provkörning av en VW Tiguan. Ohhhh, den var bra. Inte kunde väl jag föreställa mig att jag ville en ha SUV, men det vill jag nu. Då slipper jag krånglet att komma "ner" i sätet på min Golf.

196 stiliga centimetrar med en rygg som blir stelare för varje år gör det jobbigare och jobbigare med mindre bilar.

Blir den här min, eller? Inte just den här, men en
exakt likadan.


Kära hustrun gillade också kärran. Vilken tur.

Köpsuget steg markant efter provkörningen, men sjönk något när inbytespriset på Golfen presenterades. Nu måste pannan läggas i djupa veck, miniräknaren konsulteras och beslut fattas.

Minus i kanten är att just den bil som fångat mitt intresse är svart. Men vi kanske helt enkelt ska gå tillbaka till det en gång var, att svart är det nya svarta. Eller som Ford en gång sa, du kan få din Ford i vilken färg du vill, bara den är svart.

En grej till då. Som absolut inte på några villkors vis har med rubriken att göra. Just idag, eller snarare ikväll, för exakt 45 år sedan, förändrades mitt liv.

Var med några kompisar på Discoteket Greven som låg på Kungsgatan i Stockholm. Numera huserar McDonalds i dom lokalerna.

Plötsligt mötte min blick två vackra ögon som satt på en supersnygg tjej. Vi började dansa, och bara några månader senare flyttade jag hemifrån och in hos denna kvinna. Jag var då 21 år.

1,5 år senare gifte vi oss och ikväll ska vi, fortfarande gifta med varandra, fira den här dagen då vi träffades med att dricka lite champagne. Tiden går som sagt väldigt fort när man har roligt.